Twitter i klassrummet

När jag härförleden pratade lite om hur allt fler frågar hur man kan använda sig av Twitter i undervisningen kom den, kanske, naturliga följdfrågan "så, hur gör man då?". Rent konkret, handgripligt, när man etablerat sig själv och börjar känna sig lite hemma på Twitter och känner att nu är det dags, in med Twitter i undervisningen!

Hur gör man då?

Det finns inget enkelt svar på den frågan. Nej, vänta, stanna! Ge inte upp ännu, låt mig utveckla:

I olika ämnen undervisar man på olika sätt. Olika lärare undervisar på olika sätt. Därför kan jag inte ge ett enkelt svar på frågan om hur man gör. Men jag kan ge ett par förslag:

Följ nyhetsmedia. Många dagstidningar twittrar ut rubriker och notiser när de lägger ut artiklar, och inte sällan en stund i förväg för att väcka intresse. Ännu fler journalister twittrar om intervjuer de gör, om program de har på gång, artikelserier de arbetar med. Följer man flera olika nyhetsmedia under ett par veckor får man en mer komplex och sammansatt bild av händelser än när man bara läser sin vanliga morgontidning. På köpet får man insikt i hur politiskt vinklade media faktiskt är, och källkritiska diskussioner kommer av sig själva.

Det finns politiker som twittrar. Inte så många ännu, men de finns och de blir fler. Carl Bildt twittrar ofta och mycket under sina resor runt om i världen. Fredrik Federley twittrar regelbundet och interagerar gärna med andra twittrare. Detsamma gäller Birgitta Ohlsson, och där finns fler, såväl på lokal nivå som på riksnivå i Sverige och internationellt. Att följa politiker ger inte bara en bild av vad som pågår i politiken, utan också en inblick i hur det politiska systemet faktiskt fungerar i praktiken.

Många forskare inom många olika discipliner twittrar, och många forskningsanstalter har twitterkonton där de informerar och berättar om pågående forskning. De svarar ibland på frågor, och kan ofta hänvisa vidare om de får frågor de inte kan eller har möjlighet att svara på.

Författare finns det gott om på Twitter. I språkämnen t ex ger det ännu en dimension till läsandet att följa författaren till en bok man läser i klassrummet. Många författare pratar gärna med sina läsare, och uppskattar både kommentarer om böcker de skrivit och frågor om hur de arbetar.

De twittrande forskarna, politikerna, författarna, artisterna, journalisterna etc är alltför många för att jag ska kunna lista dem, men de är lätta att finna. Använd en sökmotor, skriv namnet och skriv Twitter. Vips kommer en länk till personens twitterkonto, man klickar följ och vips får man personens tweets i sitt flöde.

Jag har sparat det viktigaste till sist: Sociala media är inte teknik, det är interaktion. Plattformarna är bara plattformar, det som gör ställen som Facebook och Twitter till sociala media är människorna som möts, delar med sig av sina erfarenheter, berättar om vad de gör, visar bilder, pratar, diskuterar, presenterar varandra för varandra, tramsar, grälar ibland, och nätverkar.

Så det absolut viktigaste momentet när man använder Twitter i undervisningen:

Klicka på bilden för full storlek.

Nätverka. Prata med människor, vanliga människor ni möter på Twitter, följ dem, se vilka de följer och pratar med och prata med dessa människor också. Retweeta, länka, rekommendera. Interagera. Och uppmuntra kursdeltagare och elever att göra detsamma. Bygg upp rudimentära nätverk och bjud in kursdeltagarna och eleverna att ta del av dem. Pratar ni om den ekonomiska situationen i Grekland, nätverka med twittrande greker. Pratar ni om utvecklingen i Syrien, nätverka med människor som twittrar om vad som händer där. Pratar ni om partikelacceleratorn i Cern nätverka med dem som twittrar från Cern. Ty utan nätverken så dör Twitter.
/Ingela Grönstedt Arvidsson