Vi har gjort skillnad!

Vi, det är min projektpartner Liz Adams Lyngbäck, våra villiga projektdeltagare och jag, Sofie Sandholm. Liz och jag är lärare på Skarpnäcks folkhögskola och projektdeltagarna går på olika kurser här hos oss. Det här året har vi jobbat med flexlärprojektet ”Digital egenmakt” och det har varit, och är, utmanande och roligt!

Uppe i högra hörnet på Försäkringskassans hemsida syns beviset för att det vi har jobbat med i projektet har gjort skillnad för fler än oss. Det är i alla fall så jag väljer att tolka att de har ändrat texten från ”More languages” till ”Fler språk/More languages” efter att vi skrev och föreslog det, även om vi aldrig fick svar från dem på vårt meddelande. Sen kan det ju vara så att också andra har påpekat att en stor andel av de som har glädje av informationen inte alls förstår engelska men oftast förstår enkel svenska.

Det kan tyckas vara en liten, liten förändring men det är ett stort steg framåt för möjligheten att ha digital egenmakt! Digital egenmakt betyder för oss att man på egen hand kan hitta de webbsidor man behöver som medborgare och att man kan navigera dit man vill på sidorna och använda webbtjänsterna som erbjuds. Nyss mejlade jag för andra gången under projekttiden till webbredaktionen hos CSN för att få dem att göra samma förändring. Kanske lyckas det denna gång…

Att få göra skillnad och att få bidra till förändring är den verkliga drivkraften till att jag jobbar på folkhögskola och arbetet med flexlär-projektet är solklart en del av detta. Liz och jag började med en idé om att det skulle underlätta för många om det gick att se och lyssna på hur man ska navigera sig fram på webbsidorna och det är vi fortfarande övertygade om. På Youtube hittade vi en serie filmer producerade av Helsingfors stadsbibliotek som gav kunskaper om Internet för nybörjare och de filmerna fick bra betyg av våra deltagare.

Vi har använt oss av Jing, ett skärmfångarverktyg som finns i en gratisversion, när vi har gjort våra testfilmer. Det är lätt att spela in sina Jing-filmer och det går väldigt snabbt om man nöjer sig med ett spontant upplägg på filmen. Den färdiga videon kan sen sparas på olika sätt och man kan dela den via länk eller som inbäddat material.

Just nu befinner vi oss i en fas där vi dels sprider våra erfarenheter på olika sätt, dels fortsätter att undersöka webbsidor för att se om vi kan lyckas producera fler Jing-filmer och dels funderar på vad som egentligen behövs för att man ska kunna ta del av Jing-filmerna utan att ha webbvana eller större datavana och utan att vara en stjärna på att läsa svenska. Samtidigt tumlar frågor som dessa runt:

Varför är det så svårt att på ett enkelt sätt navigera på olika myndigheters webbsidor?
Varför är det så krångligt att skaffa e-legitimation?

Vi som är webbvana testklickar fram och tillbaks tills vi hittar det vi söker. Kan man skapa någon slags interaktiv vägvisare/uppmuntrare för alla som inte vågar riskera att klicka fel? Och hur gör man då…
Sofie

Nätliga inspirationskällor

I mitt förra gästinlägg här på re:flexbloggen pratade jag om det utvidgade lärarkollegiet, det informella nätverk av lärare, folkbildare, skolledare, forskare och andra skolrelaterade människor jag har så stor glädje av. I en kommentar (och lite så där i förbifarten vill jag passa på att viska till er att svårare än så behöver sociala media inte vara - man läser ett blogginlägg, kommenterar på det och får ett svar. Kommunikation, tankeutbyte, ett möte äger rum. Visst är det lite coolt?) fick jag följdfrågan om inspiration - kan jag möjligen dela med mig av några tips om var jag får inspiration?

Eftersom jag tycker att det är en viktig och inspirerande fråga vill jag lyfta den från kommentarsfältet till ett eget blogginlägg, och redan där har jag gett ett slags delsvar:

Jag inspireras av frågor och kommentarer. De får mig ofta att tänka i en ny riktning, en riktning jag inte hade kommit på att prova utan frågan. De belyser ofta aspekter jag inte sett innan, och tvingar mig att sätta ord på halvtänkta tankar och därmed göra dem tydliga för mig själv.

Många kloka bloggare inspirerar mig. Jag nämner bara ett fåtal här, i förhoppningen att inspirera er till att själva leta er vidare i bloggosfären. Anne-Marie Körling bloggar inspirerande om sin syn på skola och lärande, sin syn på relationer i skolan och om möten med andra lärare och pedagoger på många olika platser i världen. Christermagister jobbar i Malmö och bloggar om skolfrågor i media och då och då om sitt arbete som speciallärare. Inte minst kommentarsfältsdiskussionena inspirerar till nya synvinklar. I Folkhögskolebibliotekens blogg bloggar bibliotekarier som jobbar på folkhögskolor runt om i landet om böcker och bibliotek och relaterade frågor. Att få inblick i en del av folkbildningsvärlden där jag annars sällan kommer bakom kulisserina är både kul och inspirerande. Helena von Schantz arbetar som språklärare och jobbar samtidigt politiskt med skolfrågor, och hennes blogg är en inspirerande uppmaning till alla läsare att fundera över på vilka sätt just vi kan bidra till att göra skolan bättre för alla. Anna Kaya bloggar om att undervisa i svenska som andraspråk. Hon startar dessutom sådär rent i förbigående formidabla projekt som Skollyftet och #skolchatt på Twitter.

CC BY 2.0 by ivanpw on Flickr

Vilket raskt för oss över till just Twitter, som är en av de riktigt stora inspirationskällorna för mig. Det blir allt fler svenska lärare som twittrar, som delar med sig av tips och länkar, tankar och erfarenheter. Som med bloggarna nämner jag bara ett fåtal och hoppas att ni ska inspireras att söka vidare. Brian Kottonya, Kristina Alexanderson, Max Entin och Mathias Anbäcken ger en liten bild av hur mångsidig den inspiration man kan få via Twitter faktiskt är.

Avslutningsvis, en inspirationskälla som kommer med en varningsetikett:

TED talks är oändligt inspirerande, fascinerande, lärorika, spännande, underhållande och - här kommer varningsetiketten - beroendeframkallande. Börjar man titta finns risken att man fastnar i att bara se ett klipp till, och ett klipp till, och ett klipp till i många timmar.

För att inte helt förleda er, men ändå ge ett smakprov, länkar jag till ett av mina favorit-talk. Klicka här på egen risk, och mycket nöje.

Ingela Grönstedt Arvidsson

Riv väggarna!

Ryder, Platt. Fireside Companion. 1889. Brooklyn Museum.

Jag sitter framför spisen och värmer mig. Jag börjar tänka på en gammal Smiths låt:

Burn down the disco, hang the blessed DJ, because the music they constantly play, it says nothing to me about my life.

The Smiths. Panic. Rough Trade Records, 1986. CD.

Ah, men det är så skönt med en brasa när det är kallt och mörkt ute. Jag kastar en kursbok till på elden och njuter av ljuset och värmen.

Ikväll är jag helt offline. Vad skulle vi göra utan internet? Ganska mycket eller inte så mycket? Både och, kanske. Många har inte fått välja innan de kom till folkhögskolan.

Jag undervisar engelska som en del av allmänkurs på en folkhögskola. Språket är nyckeln till jobb, högskola och en stor, stor värld. Kommunikation är allt – målet och metoden. Med kropp, röst, och penna kommunicera vi. Nu gör vi det även med sociala medier

En välutbildat kvinna från Iran sitter framför datorn och letar efter ’s’ på tangentbordet. Det tar lite tid. Inom en månad kan hon använda en sökmotor, identifiera bra webbsidor, skicka e-post, redigera bilder, skapa ett fint inlägg på en online-community med egen text och video som hon har hittat på webben. En vägg har rivits.

En fotbollsgalen svensk man som har svårt att koncentrera sig på en sak mer än 10 minuter och ha svårt att läsa och skriva vill gå ut och röka. En elev bredvid visar han hur man kan lyssna på en webbsida. Nu kan han förstå texten! Men hur ska han skriva? ”Öppna ordbehandlingsprogrammet – det hjälpa med stavning!” säger en annan elev. 30 minuter senare: Folkbildning 1 – Marlboro Lights 0!

Elev: No disrespect but this topic is boring. Can we do about music instead?

Lärare: Ok, post something.

Resultat: massa musikaliska inlägg, riktig kommunikation och väggarna kollapsar.

Lärare som använder sociala medier i skolan kan säkert berätta fler såna historier…

Jag sitter framför eleverna och tryck PLAY på cd-spelaren, ”Tapescript 13.1, Sir Archibald Crotchley’s chauffeur, dressed in…” STOP.

Skolan är inget disco, så varför ska jag hålla på som DJ? Här ska vi forska, skapa, reflektera och dela tillsammans i klassrummet och utanför. Sociala medier hjälpa oss att gör det.

Sociala medier för in oss på nätet. Det blir naturligt att samla ihop och använda resurser från internet i undervisningen. Eleverna har fått ett användbart verktyg och mer flexibilitet, utrymme och möjligheter – och mer makt.

Ibland ångrar jag att jag brände böckerna och öppnade dörrarna. Google översätt gör mig arg (och inte för att den tar mitt jobb). Det har inte varit lätt att övertala alla att det här är viktigt.

Men vi jobbar hårdare nu. Vi lär mycket mer av varandra. Mina elever har aldrig skrivit så mycket, aldrig pratat så mycket, aldrig delat så mycket av sig själv och aldrig utvecklats så mycket och så fort.

Okej, predikan är slut! Men titta gärna på en inspirerande video. Folkhögskolan och folkbildning är viktigare en någonsin…

Läs mer om English A online här.

Gordon McCulloch
S:ta Birgittas folkhögskola

Flexibelt lärande + demokrati = folkbildning?

Flexibelt lärande + demokrati = folkbildning? Tre ord med oändliga tolkningsmöjligheter.

Demokrati stavas vi heter det projekt som jag har jobbat med sedan mars månad, jag har jobbat med unga vuxna, demokratiska processer och med film som verktyg. Projektet har också en blogg där vi dokumenterat våra träffar och arbetet med de unga i praktiken. Syftet har varit att dokumentera processerna, berätta och beskriva, dela med sig av olika övningar och metoder men förhoppningsvis också inspirera andra.

Det är nu det svåra kommer, hur ska allt detta dokumenterade material kunna användas som studiematerial? Det är där jag befinner mig just nu, en månad ifrån deadline, fortfarande i processen att tydliggöra, omformulera och fokusera för att hitta mallen som borde vara tydlig, konkret och användarvänlig. Helst, och detta är en personlig tolkning, ska materialet, resultatet av arbetet med ungdomarna och projektet ge några svar på hur, genom exempel, övningar, handledning. Hur tänkte jag egentligen? Jag som omedvetet föredragit filmpedagrollen istället för projektledarrollen, experimenterat nyfiket men också tafatt, trevande, provat mig fram, tappat motivationen, hittat den igen, skrattat och gråtit, tänkt högt, tänkt till, tänkt om, till och med tänkt baklänges tillsammans med deltagarna. Kan man kalla detta för flexibelt lärande? För jag utgår från att även jag deltar i processen oavsett roll.

Det svåraste, har jag upptäckt, är att beskriva för andra, vad och hur vi jobbat, speciellt när jag vill prata om processer, ännu ett ord att tolka men om jag håller mig till det föränderliga, det utvecklande oavsett om det handlar om den kreativa processen, grupprocesserna eller den individuella lärandeprocessen. Jag kommer på mig själv med att snöa in i det som man i skolans värld kallar för de mjuka värdena, upplevelsebaserade metoder, interaktivt lärande med flera sinnliga och betydelsefulla ord. Hur förmedlar jag den kunskapssyn som jag tror på och föredrar för någon som vill ha tydliga ramar, konkreta exempel och vill kunna kategorisera kunskap i teori eller praktik? Hur lyckas man undvika att värdesätta kunskap, positionera kunskap eller reproducera en viss typ av kunskap utan att riskera för att det tolkas som flum?

Jag är fortfarande i en lärandeprocess tillsammans med de unga människor jag jobbar med, där flexibilitet, praktik och alla misstagen också är en del av verktygen. Hur blir det med självbilden, är jag flummig nu? Vad händer om jag slutligen erkänner, att tekniken, okunskapen, de outtalade förväntningarna och den förbannade otåligheten som varit mitt största hinder, motstånd, samtidigt varit de mest lärorika utmaningarna?

Vad är slutsatsen? Är den kanske inbakad i det jag inte nämner, hur jag väljer att uttrycka mig, mellanrummen, de oändliga tolkningsmöjligheterna, de upplevda erfarenheterna, det pågående utbytet, praktiken, processerna? Är det kanske det som är flexibelt lärande? Betyder det samma sak för dig som för mig? Slutligen kan jag inte låta bli att undra, vem som har tolkningsföreträde? Är den tolkningen demokratisk? Vart tar i så fall det flexibla lärandet vägen?

/Alejandra Pizarro Correa, ABF

Det utvidgade lärarkollegiet

Anne-Marie Körling etablerade uttrycket det utvidgade lärarkollegiet för drygt ett år sedan, det plockades raskt upp, fördes vidare, spreds och är nu ett levande uttryck på bloggar, på Twitter och andra sociala media.

Och precis här hittar vi detta utvidgade lärarkollegium. På Twitter, bland bloggar, på Facebook, på G+ och andra sociala media där lärare, pedagoger, skolledare och forskare från olika skolor, olika organisationer, olika delar av landet, ja rent av från olika länder möts och pratar.

Detta utökade lärarkollegium är innerligt betydelsefullt för mig. Trots att vi arbetar i olika skolformer, i olika ämnen, under olika villkor och i helt olika kulturer har vi också mycket gemensamt, och det blir tydligare än någonsin för mig att människor är människor överallt. De erfarenheter av att bemöta en grupp upprörda elever som en lärare i Arizona delar med sig har relevans för den oerfarne läraren i Reykjavik som plötsligt befinner sig in en snarlik situation, men lite mer förberedd och lite bättre rustad än hon varit om hon inte fått ta del av erfarenheterna från skolan i öknen.

I det utökade lärarkollegiet läser vi forskning tillsammans, vi tittar på TED och diskuterar fantastiska talks. Vi tipsar varandra om utbildningar och onlineseminarier, vi stöttar där det behövs och tramsar och skrattar tillsammans. Vi frågar varandra om råd, vi följer bloggar och inspireras och konfunderas över andras sätt att göra saker och ting vi själva ser helt annorlunda på. Vi delar med oss av material och idéer, och det som händer på en kontinent ger ringar på vattnet på en annan.

Kanske har ni t ex hört om Matt Damon, som talade på ett teachers rally och efter sitt tal blev stoppad av en intervjuare som kanske inte hade sin bästa dag:

Han talar om nordamerikanska lärares situation, men här i Sverige inspireras och berörs många också av hans ord, och känner igen sig i den situation han beskriver.

Visst får man investera en stund framför datorn då och då för att kunna vara en aktiv del av det utökade lärarkollegiet, men det är en investering som betalar sig mångdubbelt. Och vet ni vad? Om man bara vill finnas med ibland, lite i utkanten och kanske lyssna mer än man talar, då är man precis lika välkommen.

Ingela Grönstedt Arvidsson

Folkbildning 2.0: Behövs studieförbund överhuvudtaget?

Folkbildning 2.0: Behövs studieförbund överhuvudtaget?
Tänk att det finns bildningsrörelser på Internet som studieförbunden inte är en del av! Att studieförbunden inte finns eller syns där fler och fler människor samlas för att lära sig olika saker, diskutera och debattera samma frågor och områden som vi erbjuder traditionellt. Jag tycker att vi kan kalla dessa så kallade communities för studiecirklar även om de inte är det i den bemärkelsen som vi är vana vid.

Web 2.0 som detta bygger på är precis vad folkbildning handlar om! Livsvärldsförankrad, fritt och frivilligt, deltagarstyrd, formar egna utbildningsplaner, mångsidigt, flexibelt, riksomfattande. Detta ger plötsligt ett antal “NYA” och intressanta frågor som kommer att vara viktiga i utformningen av verksamheter på detta område.

1. Användarna/deltagarna tar över. Mycket användargenererad folkbildning pågår på nätet just nu och det ökar! (Behövs studieförbund överhuvudtaget? Vilken roll ska de ta i så fall?)

2. Gratiskulturen. (Numer kan man hitta det mesta som är grattis på nätet. Hur förhåller sig studieförbunden till detta och hur motiverar vi kursavgiften de kommande åren? Vad finns den ekonomiska återbäringen i den så kallade gratiskulturen där mycket sker på ideell basis?)

3. Ibland träffas upp emot 25 -50 personer på så kallade communities eller FB grupper. (Vad är en cirkel egentligen och hur kommer regeringen vilja definiera den i framtiden? Tanken är ju att folkbildningen ska vara med och påverka bl.a. demokrati- och samhällsutvecklingen.

4. Var sker mötet? (Vi är vana att se deltagarna som komma till vara lokaler. Men det sker möten där ute också och dessa ökar!)

5. Vilka är våra mervärden idag och hur kommer dessa att värderas i framtiden?

6. Nätet är navet. Allt går genom nätet i en snar framtid. Den bokkultur som vi ha haft hålla på att försvinna eller förändras kraftigt, framför allt för den så kallade ´internet generationen´. Du kan tänka på hur du själv använder datorn till nästan allt du gör på jobbet. Det talas om två begrepp: Till rummet genom nätet och på nätet i rummet. (Hur kommer pedagogiken förändras när vi plötsligt har deltagare som har datorer med sig på vara cirklar? Bärbara/Läsplattor/smarta telefoner med sin personliga portfölj, egna intressanta länkar och tester, bloggar, PLNs, m.m).
/Brian Kottonya

CC BY-SA 2.0 by Wesley Fryer on Flickr