re:flex sommarflyttar

Det här är inte så mycket ett blogginlägg som en ren information. Nättidningen re:flex kommer att skaffa nya lokaler och reflex.folkbildning.net stänger ned i slutet av juni. Bloggen ligger kvar och ni hittar också, som förut, på Facebook och Twitter.

När den nya sidan finns klar, troligen i september, meddelar vi det förstås.



Trevlig sommar önskar re:flexredaktionen!
/Mathias Anbäcken

Kallocain i var folkbildares vardagsrum?

Projektledarkonferens på Folkbildningsrådet i Stockholm idag. Jag sitter på tåget mot Göteborg och försöker reda ut vad Per Johansson – föredragshållare från Infontology – ville förmedla med sitt föredrag, som han höll för oss folkbildare idag. Det fanns inte tid att diskutera de stora frågorna som Per lyfte fram så därför känner jag att det är på sin plats att här och nu – uppkopplad med Telenor sittandes i en krängande tågvagn på X2000 söderut, fundera vidare på vad denna författare till publikationen ”Digitalis filosofi” egentligen ville säga oss. ”Vi är inne i en tid då vi bör programmera - om vi inte vill programmeras?… Vi jobbar faktiskt för Google, Facebook och Apple var dag vi använder oss av deras tjänster. Svenska ungdomar är inte intresserade av demokrati… ” och så vidare. Per Johansson, som inte fick tid att utveckla sina tankar, verkade vilja varna oss för något – men vad?

När jag själv var i 30-årsåldern och läste litteraturhistoria på komvux var jag tvungen att läsa den svenska klassikern ”Kallocain” av Karin Boye. Å jag tror att det just det är just den boken, som Per Johansson kanske borde rekommenderat – för att vi ska förstå, vart han ville komma... Men nu gör jag det istället. Skapa läsecirklar om den boken, och relatera skräckscenariot till vår digitaliseringsprocess!!! Boken, som kom ut på 1940-talet, målar upp en framtidsvision av 2000-talet då varje individ i Staten var bevakade av elektroniska polisöron. Jag kommer inte ihåg handlingen och inte heller hur den slutar, men jag kommer ihåg att min far, reagerade, så jag berättade om innehållet, sådär för cirka 30 år sedan. Pappa blev återigen påmind om min farfars varningsord: Passa dig för att assimilera dig med socialisterna min son – här förekommer åsiktsregistrering!!! En svensk tiger, hette det på farfars tid - under andra världskrigen då nazisternas hade en frizon i Luleå stad och t.o.m släktingar kunde vara angivare. Min far som ständigt var på sin vakt då han hamnade i demonstrationståg på Stockholms släppte aldrig inställningen utan förde den vidare till mig: ”Uttala aldrig högt vad du tänker om politiken. Och passa dig för fotografer”. Vad har då detta med folkbildningen att göra och hur kan Per Johanssons varningsord komma in i sammanhanget? Storebror vet allt – privatägda Facebook. Googles och Iphone har greppet om oss. Allt som inte passar in i sammanhangen – sprids inte vidare – utan raderas. Information om oss säljs till starkare marknadskrafter. Vill vi folkbildare, som är vana att ifrågasätta, bli slavar under den osynliga makten – de elektroniska polisöronen? Vill vi bli beroende av drogen igen – Kallocain?

Karin Boye av "jonsson" på Flickr

Rätta mig om jag har missuppfattat Per Johansson, men vad jag aldrig fick uttala under projektledarkonferensen tar jag nu chansen att börja formulera här – på denna blogg. Med mina egna ord. Jag vill inte lämna Folkbildningsnätet. Det är en av de få reklamfria zonerna vi har kvar på nätet och folkbildarfamiljen finns där för dig och mig. Tycker att det på alla sätt ska utvecklas i demokratins anda. Låt folk- oavsett inkomst - kan få små rum där de kan bevara sina alster och göra sina hemsidor och satsa på information så fler kan ta del av våra resurser. Det är bra. Det är jättebra.

Per Johansson uppmanade också oss folkbildare att ta vara på det lokala. På vilket sätt det kan realiseras har Lasse ”Axet” skrivit i en av rapport, med uppmaningen om att vi kan använda nationella distanscirklar för lokala diskussioner. Nu tappa jag tråden – ja, vad var det nu? Snart framme i Göteborg. Jag måste gå av, men vilka tankar har du om maktens påverkan på oss genom digitaliseringsprocessen? Existerar Kallocain i ditt vardagsrum? Det vore intressant att få höra…

Tåget stannar. Jag måste gå av. Hej och hoj alla folkbildare


/Lotta Callander, projektledare för QMade och Bilder från Halland, Studieförbundet Vuxenskolan i Halland

Alla fåglar kommit ren, vårens glada gäster...

...och många ser fram mot den efterlängtade ledigheten! Långa dagar när man inte har en enda tid att passa, när man kan äta frukost hur länge som helst, sitta uppe tills solen försvunnit bakom horisonten och myggorna dansar och sova tills man vaknar av sig själv, inte av väckarklockans skrällande.

Jobb och vardag är det sista man vill tänka på, men.

Ja, förlåt, ett men, visserligen ett litet och ganska roligt och användbart men vill jag ändå peta in innan vi skiljs åt för sommaren:

Twitter

Känner ni till Twitter? Mikroblogg, kallas den, helt enkelt för att man har mycket lite utrymme på sig - 140 tecken, och det inkluderar mellanslag och skiljetecken. Det låter lite, och visst är det en utmaning ibland.

Men det är en utmaning som är mödan värd.

Twitter har haft en lite långsam start här i Sverige, men nu verkar den svenska delen av twitterverse* fått upp farten och allt fler kommer in i gemenskapen.

Jag vet att många suckar 'Åh, nej, Twitter har jag redan tittat på, det är inget för mig' nu men jag vill ändå uppmana er att ge det en chans till. För att, som jag nämnde ovan, den svenska twitterkontingenten växter för varje dag och utvecklas från den lite interna jargongen mot ett öppet och relevant, och ofta riktigt roligt, samtal. Och för att med bara några små tips och vinkar blir det plötsligt både enklare och roligare.

"Twitter pack" by carrotcreative on Flickr

Mitt första tips:

Applikation. Twitters hemsida fungerar i nödfall, men ger dålig överblick och uppdateras inte av sig själv, en applikation gör hela upplevelsen smidigare. Det finns många, och vilken man väljer är en smaksak. Själv använder jag Tweetdeck, framförallt för att jag trivs med kolumnfunktionen som ger mig möjlighet att dela upp min feed** i olika flöden.

Mitt andra tips:

Följ fler! Många nya användare är blyga och försiktiga och följer bara ett fåtal. Resultatet blir en trög och svårföljd feed där man bara ser bråkdelar av samtal. För att se hela samtalet behöver man följa samtliga inblandade, såvida de samtalande inte använder sig av hashtags. Jag rekommenderar att man följer minst 40 för att få flyt i sin feed.

Mitt tredje tips:

Hashtags. På Twitter samlar #ord samtliga tweets*** som nämner i just det #ordet ett flöde, och gör det möjligt att följa ett samtal utan att följa samtliga samtalare. Se t ex #sommarlov eller #midsommarafton som är aktuella just nu. Tänk på att inte använda å ä eller ö när du själv skapar hashtags, det fungerar inte på Twitter. #skåne fungerar t ex inte men #skane ger en hel del träffar.

Mitt fjärde tips:

#FollowFriday Varje fredag listar man de twittrare man tycker är särskilt givande att följa under någon av taggarna #FollowFriday #FF eller #ff och får själv tips på trevliga tweeples**** att bekanta sig med. Kom ihåg att ett @ innan personens Twitternamn gör namnet till en Twitterlänk.

Slutligen, inte så mycket ett tips som en rekommendation: håll ut. Det kan ta en stund att känna sig hemma på Twitter, jag rekommenderar er att ge det två månader, och att under dessa två månader gå in minst en gång om dagen, gärna oftare.

#gladsommar

önskar

@Morrica (alltså Ingela Arvidsson)

*Twitterverse = Twitter och det som pågår där, människorna som twittrar, samtalen, mötena, nyhetsflödena, poesin, berättelserna, bilderna, diskussionerna etc. Ibland också Twittersphere

**Feed = sv. flöde En kronologisk lista av de inlägg som skrivs av twittrare jag följer

***Tweet = inlägg på Twitter

****Tweeples = riktiga personer som Twittrar, till skillnad från t ex tidningar eller företag

1001 sätt att köra fast och se det som ett lyft

Surfplattor i lärande heter ett projekt som Folkuniversitetet i västra regionen driver just nu. 40.000 kr har vi fått från Folkbildningsrådet för att undersöka vilken roll iPads och andra läsplattor/surfplattor kan komma att spela i kurser och cirklar.

Tekniken köper vi själva, projektmedlen är avsedda för arbetstid och aktiviteter.

Projektet ter sig nästan lekfullt roligt och, ja, lite oansvarigt. 40.000 kronor och inga konkreta mål att uppnå, inga färdiga material som ska lämnas in till Folkbildningsnätet och ställas till allas förfogande. I stället betald tid för att spåna, testa, se hur det går, gnugga pedagogknölarna och bli kreativa. Lyxigt i folkbildningssammanhang. Men ack så nödvändigt om vi ska hänga med i utvecklingen och komma vidare.

Vi har nu haft några månader på oss i projektet.

Bloggen kommer att handla om våra erfarenheter, vad vi kommer fram till eller inte kommer fram till. Saker som funkar och som inte funkar. Vad vi tycker är spännande och värt att hålla ögonen på. Vi kommer att ge er korta glimtar ur vårt arbete och delge våra ”lärdomar”.

"Tab vs Ipad" cc by-sa 2.0 by mirindas27 on Flickr

Surfplatta: 1 Vad ska vi ha för platta?

Ipad såklart – vi köpte en. Samsung Galaxy för att den har fått så fantastiska recensioner och är så liten att man nästan kan knô ned den i byxfickan. Vi ärvde en Galaxy från Mobila projektet vid Folkuniversitetet i Varberg. Smartphones ingår också, några i projektteamet har jobbmobiler, några har egna. Involverade är en röd Xperia mini pro (android, det vill säga Googles operativsystem), en större Xperia, några iPhones (Apples egen, ifall någon har kunnat undgå det), en gammal HTC (Windows).

Blandningen är mycket opraktisk och i högsta grad önskvärd. Ett typiskt utbyte i projektgänget: ”Kolla på detta” – ”Åh, kul. Ska testa - nähä… det funkar inte på min…”.

Lärdom 1: Det finns många plattor och smarta telefoner och 100.000-tals appar till dem. Men utgå inte ifrån att allt fungerar på alla. Appar som finns för iPad finns inte nödvändigtvis för Android, och Blackberry har vi inte ens kollat. Till och med olika versioner av samma system kan olika saker – eller inte.

Tips för det mobila lärandet i folkbildningen: Ska ni bygga viktiga kursmoment på mobilen/plattan kolla noga så att alla program som behövs verkligen är tillgängliga för alla apparater och deras operativsystem. Om deltagarna förväntas använda sin egen utrustning, speca innan vad de behöver ha. Fast – hur realistiskt är det? Vi kan ju inte gärna tala om för våra deltagare att de behöver köpa en mobil eller surfplatta av viss modell för att kunna vara med i cirkeln.

/Kerstin Namuth