Digidel 2013 för folkbildningen

re:flex sänder live från dagens kick off för Digidel 2013 för folkbildningen.

Flexibelt lärande i rättvis handel

Vi ser hur vårt samhälle blir allt mer digitaliserat och hur utvecklingen styr i en riktning där vi som människor får svårt att fungera om vi inte kan tillämpa teknik eller inte kan ansluta till Internet. Jag tycker att detta är enormt viktigt att vi har i åtanke då vi planerar för och genomför folkbildning kring viktiga frågor.

Som människa full av känslor och uttryck skulle jag dock inte kunna leva utan de fysiska mötena. För i mötet med andra människor har jag inte bara kommit att öka min förståelse för deras situation utan även lärt mig väldigt mycket om mig själv. Insikter som för mig har varit ovärderliga, såväl i egenskap av folkbildare som av privatperson.

Det fantastiska enligt mig är att vi inte blir mer distanserade av tekniken utan tvärtom. Jag tror inte att ett ökat dataanvändande och/eller distanskurser minskar behovet av möten utan snarare ökar det. Ett tydligt exempel på detta kan ges utifrån mitt arbete med vårt studiematerial kring rättvis handel. Jag vill med vårt material självklart skapa en ökad kännedom i ämnet men också skapa en identifikationsprocess mellan studiedeltagare och de producenter som rättvis handelsystemet samarbetar med i Afrika, Asien och Latinamerika. För det var precis vad som skedde i mitt liv för drygt två år sedan. Efter studier i rättvis handel var jag oerhört nyfiken på att nu möta de producenter som jag genom flera meter höga boktravar läst om. Vilka är de? Hur lever och verkar de? Vilken skillnad gör rättvis handel faktiskt i deras vardag? Jag packade min väska och gav mig av till Nepal och Indien för att hinna med att såväl besöka kvinnokooperativ som att besöka och under drygt tio dagar bo på ett teplantage på 2000 meters höjd i Darjeeling, norra Indien. Helt enastående veckor som jag aldrig kommer att glömma!

Vännerna jag fick under denna resa är vänner än idag och vi hörs via mail och Facebook. Kort sagt, fortsatta möten skapade även efter hemkomst genom flexibla medier.

Att förstå sig på andra kulturer och ta sig tid att stanna upp och reflektera kring sin egen öppnar inte bara upp för ökad förståelse kring rättvis handel, nej det kan bidra till samhällsförändring. Integration och mångfald stärks av denna ökade förståelse, precis som en ökad förståelse för hur vårt klimat mår just nu - och hur rättvis handel kan förändra i positiv riktning – är kunskap viktig för oss alla.

Så jag frågar er: Är det inte dags att vi alla börjar ta flera aktiva val i våra liv? Tycker ni att världen är perfekt som den är? Om ni tycker det, så är rättvis handel inget för er. Men om ni känner att ni i er vardag aktivt vill vara med och skapa samhällsförändring, såväl i Sverige som ute i världen, välj rättvist handlat – det gör jag!

Varma hälsningar,

Henrietta Eurenius
Projektledare Sensus
”Flexibelt lärande i rättvis handel”

Kvaliteter och teknikaliteter

Flexibelt och nätbaserat lärande inom folkbildningen – vad står begreppen för? Ibland tenderar diskussionen att främst röra tekniska resonemang, avancerade plattformar och flashiga applikationer. Men handlar inte folkbildning om levande människor mer än kvalificerade tekniklösningar? Vad eller vem står i centrum och var ska folkbildningens fokus inom flexibelt lärande ligga? Vad innebär folkbildningskvalitet och hur slår vi vakt om den när vi möts via nätet?


Projektet FlexNet 2011 har inbjudit ett antal folkbildare som genomgått CFL:s eller FBN:s Baskurs i flexibelt lärande att Nätverka , lägga ut Kurs på Nätbildarna samt ha Roligt tillsammans. Vårens baskurs, (numera Nätpedagogisk grundkurs för folkbildare) har haft en tvådagarssamling på Tollare folkhögskola och när deltagarna diskuterade folkbildningskvaliteter kom dessa begrepp upp: Samtal, Möte, Helhet, Delaktighet, Alla sinnen, Grupptillhörighet, Socialt … Även om orden Humor och Roligt inte står med på de tre blädderblocksbladen går den glada tonen som en röd tråd genom allt. Dessa verkligheter är centrala i Nätbaserat flexibelt lärande på folkhögskolor och studieförbund.

FirstClass, Facebook, Youtube, Skype, FBNSM – diverse plattformar och program är antagligen nödvändiga för att samtalen och mötena ska kunna genomföras. Man måste ju mötas någonstans och på något sätt. Men de räcker inte till, inte på långa vägar. Viktigare än själva mötesplatsen är det sociala samspelet, innehållet och delaktigheten. Inte blir det en lyckad kurs eller cirkel bara för att man väljer den ena eller andra plattformen eller diverse flashiga applikationer? Teknikaliteter i all ära, men sann folkbildning behöver framförallt kännetecknas av värme och glädje, levande möten mellan människor som delar med sig åt varandra.

Om det är kvalitet i kursens/cirkelns ämne, innehåll och erfarenhetsutbyte, då kommer deltagarna tillbaka och vill ha mer. Var så säker. Och om det är roligt. Folkbildning ska vara rolig, alla sinnen ska få sitt. Teknikaliteter i all ära – men missa inte folkbildningskvaliteterna!

/Kenneth Hermansson

Om digidel 2013

I tisdags gick startskottet för Digidel 2013 (du kan läsa pressreleasen på re:flex hemsida).
Digidel 2013 är ett upprop, en kampanj och ett samarbete för att öka den digitala delaktigheten. I dagsläget står 1,5 miljoner vuxna svenskar utanför Internet.

Det är inte hållbart! Det funkar inte i dagens samhälle! Det är inte rättvist eller demokratiskt!

På lanseringen av Digidel 2013 fick vi som var där en rad tydliga och bra exempel på varför vi måste få människor digitalt delaktiga (om du vill se filmklipp från lanseringen hittar du dem här). Utvecklingen - på samhällets alla områden - idag (och än mer imorgon, får man förmoda) utgår från att du är online.


Digidel 2013 går ut på att eldsjälar, studieförbund, organisationer, folkhögskolor, bibliotek, myndigheter och företag tillsammans går ihop med målsättningen att en halv miljon, av de som idag står utanför det digitala, ska ha blivit delaktiga i december år 2013.

Situationen kommer inte att lösa sig av sig självt (som man ibland hör). För att det här ska fungera måste vi alla samarbeta. Vi måste dela med oss av lyckade (och misslyckade) försök och projekt. Vi måste hitta intresset hos och visa vardagsnyttan för de vill ska bli delaktiga. Vi måste vara passionerade. Vi måste jobba på bred front, med olika insatser och olika verktyg. Somliga kanske medverkar i ett stort projekt, medan andra visar grannen hur man betalar räkningar på Internet.

Ett första steg är att gå till Digidel 2013:s hemsida och "gå med". Ju fler vi är desto starkare blir vi. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Det här kan bli den största folkbildande insatsen i modern historia. Nu kör vi!

/Mathias Anbäcken

På vägen

Tänk om allt material vi använder i skolan kunde finnas tillgängligt på nätet, i format man kan öppna på vilken dator som helst, och i telefonen och iPad också. Böcker, stenciler, kalendrar, lektionsgenomgångar, hemuppgifter, allt! Då skulle man kunna passa på att läsa på om man har en stund över. När bussen är försenad, när man sitter i tandläkarens väntrum. Visst hade det varit bra?

Samtidigt som vi kan läsa om hur läsförmågan försämras med ökat datoranvändare ber elever och deltagare om att vi ska göra ännu mer textmaterial tillgängligt på nätet. Borde vi bekymra oss?

Jag tror ärligt talat inte det. Jag tror nämligen att det handlar om att läsförmågan förändras, inte försämras, med förändringen i informationstekniken. Precis på samma sätt som det tarvas olika slags läsförmåga för att läsa enkla, rimmade verser, sammanhängande berättande texter, ledaren i en dagstidning eller en lärobokstext ställer textläsning på papper andra krav på läsförmågan än textläsning från en skärm.

Vi behöver inte bekymra oss, men vi behöver förhålla oss till denna förändring. Pappersmedia kommer inte att försvinna, böcker och tidningar kommer att fortsätta produceras, och fortsätta att ges ut i pappersform åtminstone under överskådlig framtid, men successivt kommer de att gå över mer och mer i elektronisk form, och pappersupplagorna kommer att fortsätta att minska. De digitala upplagorna erbjuder en flexibilitet som inte finns någon motsvarighet till i pappersupplagan - sökbarheten, möjligheten att utan större besvär läsa texten med öronen istället för ögonen och möjligheten att anpassa textsnittet efter ens egen smak är bara ett par av fördelarna.

För att inte tala om hur mycket mer lättredigerad en text man skriver elektroniskt är, ändringar görs med ett klick, man flyttar lätt om stycken och kan spara i hur många olika versioner man vill, jämföra och plocka det bästa från olika versioner och sätta ihop till något man är nöjd med.

Visst är det lite hisnande att inse att vägen vi vandrar idag har burit oss till en värld där det faktiskt vore helt möjligt att bära med sig allt material från ett helt skolår i fickan, och ändå ha plats över för både nöjesläsning, musik, spel, ett par filmer och kommunikation med omvärlden?
/Ingela Arvidsson