Det är snålblåst i Göteborg

Det är snålblåst i Göteborg. Jag sneddar över Drottningtorget på väg hem, tar spårvagnen
från Brunnsparken istället, svär invärtes över alla som inte kan hålla sig hemma, tappar
mobilen i gatan och kommer på att jag måste köpa en ny.

En Iphone denna gången. De tillverkas i Kina, Iphonarna. Högt tempo på jobbet, som på mitt, fast lite värre. Alla pallar inte, men nu har det satts upp stängsel på taket så att man inte ska kunna hoppa ner från allra högsta våningen. Inte på mitt jobb alltså, en absurd tanke, utan på Apples fabriker långt bort i världen. Det är familjeförsörjare som lägger av de flesta, svårt för barnen sen och makan.

Spelar det nån roll om jag köper en Sony Ericson istället? Eller en HTC? En LG? Jag vet
inte. Ingen aning trots att jag det senaste året läst och skrivit om globalt fackligt arbete en dag nästan varje vecka. Men jag vet, ja, jag är rent av övertygad om att det vi gör här hemma, det vi pratar med våra barn om vid köksbordet, det vi handlar och förbrukar och det vi gör på jobbet, det har betydelse. För oss och för dem. Hemma och borta. Politiskt och privat.

Och så vet jag också att det går att ta reda på. Genom facket kan man lära sig internationellt solidaritetsarbete. Man kan tillsammans och med facket i ryggen fråga företagen om deras sätt att behandla sina anställda. Man kan ta reda på om företagen skriver globala ramavtal med fackföreningarna. Om de har etiska uppförandekoder. Man kan
knyta kontakter med fackligt aktiva och i många fall förtryckta människor runt om i världen, kineser, burmeser, amerikaner och afrikaner. Först när man vet och kan och förstår kan man förändra. För sig själv och för andra.

Spårvagnen slamrar till och mina tankar hamnar i regnet. Jag ser inte mannen utan går rakt in i honom. Han är vuxen men till skillnad från mig ligger han på marken. Han har funnits här ett tag, han och andra tiggare från Östeuropa, Rumänien sägs det och Bulgarien. Han ser erbarmlig ut men väcker av någon anledning inte min medkänsla. Ibland går han undan och fiskar upp en fimp ur kavajfickan. Vem är han?

För några år sedan kom en bok om migrantarbetare i Sverige. Mitt ute på den skånska slätten, inte så många kilometer från Öresundsbron, upptäcktes slavarbetare. Bonden lät dem bo i ladan, han kallade dem ”mina negrer” för de var så skitiga. Jo, han såg till att de inte hade nånstans att tvätta sig. Vän av medelklassordning frågar sig: Varför finner de sig? Varför ger de sig inte av? Frågorna är bekanta från många miljöer, från dagens Thailand där burmeser bygger hotell som vi ska bo på till nästan ingen lön alls, för där riskerar de inte livet på samma brutala sätt som hemma. Från storstrejkens dagar när fabrikörerna svalt ut arbetarna i fem långa månader tills de trodde att arbetarrörelsen dog. Från tiggarna i regnet i Göteborg. God jul!

Ulrika Hagren, projektledare för Grundkurs i globalt fackligt arbete.