Vad innebär det? Vilken tidigare erfarenhet har jag av bloggar? Inte mycket om jag ska vara ärlig, fast jag förstår att det är viktigt för andra som både skriver och som följer. För personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga anges det ofta som ett viktigt stöd. Också mer konkreta frågeställningar som inte bara berör form och teknik infinner sig. Vad vill jag säga? Skulle detta med blogg kunna vara något jag kan ha nytta av utöver den denna övning?
När det gäller formen känner jag mig säkrare efter att ha tagit del av Ingelas bloggskola på re:flex.
Innehållsmässigt vill jag ge en lägesbeskrivning av vårt projekt ”Anpassad IT i vardagen” för personer med kognitiva funktionsnedsättning med tema hälsa, kultur och natur. Det är både spännande och utmanande att vara i början av ett nytt projekt när det fortfarande fattas många pusselbitar. Jag är fullt uppe i rekryteringsprocessen. Vi har haft ett upptaktsmöte med handplockade tema-pedagoger på skolan. Tillsammans gjorde vi en SWOT-analys om möjligheter och hinder.
I slutet av Folkbildningens vägval och vilja står det hur det går till när man gör en SWOT-analys. Kan rekommenderas. Alla är med på idén både utifrån att det finns ett behov av denna kurs och att det skulle vara stimulerande att anta denna utmaning. Nu gäller det bara att få OK med förutsättningar som timmar mm.
När det gäller rekrytering av tekniskt stöd går det sämre. Där har både plan A och plan B spruckit, men jag vidhåller att det är en utmaning och inte ett problem (än). Att jag inte känner mig så stressad beror till stor del på att vi flyttat fram kursstart till augusti eftersom vårt elevhem ska hinna färdigrenoveras. Det är svårt att konkurrera med näringslivets ersättningsnivåer och att precis kunna ange vad som ingår. Idén med att göra ett projekt är att inte veta säkert, att kasta sig ut och hoppas att fallskärmarna löses ut och gör dom inte det då är det också en lärdom.
Och så till huvudpersonerna. Hur får vi fatt i dem? Jag har precis varit i Stockholm på FKS (Föreningen för Kognitivt Stöd) inspirationsdagar och presenterat denna kursidé.
Den bär! Många kom fram efteråt. Så nu gäller det att formulera tydliga inbjudningar till blivande deltagare med funktionsnedsättning och stödpersoner. När man träffar en massa entusiaster och får höra om nya möjligheter och projekt provas automatiskt ens egna idéer. Ett av inslagen handlade om möjligheter med Smartphones för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Ett projekt i His satsning "Hjälpmedel i fokus". Tänk om det var det vi skulle satsa på istället för att anpassa bärbara datorer? Men efter några ytterligare några tankar och samtal med fler initierade känns vår idé rätt just nu.
En kursidé som innebär att hitta ett upplägg för en distanskurs för denna målgrupp. Att samla och utveckla material och bildstöd som möjliggör deltagarstyrda kursupplägg och kursutvärderingar, http://www.cortexutbildning.se/. Att skapa en anpassad och kognitivt tillgänglig miljö på närträffar. Att ge möjlighet till support mellan träffar och - inte minst - ge möjlighet till ett livslångt lärande på egna villkor.
Något som bär mig just nu är dels möjligheterna med folkbildning och flexibelt lärande och dels det stora behov av tillgång till IT för personer som idag står utanför, till exempel unga vuxna med kognitiva funktionshinder.
Annat spännande på inspirationsdagarna var dyslexiförbundet satsningar med att till exempel lära ut att lägga ut information i form av film istället för skriven text på webbplatser. His projekt i Norrland med webbsamtal i ett förenklat gränssnitt som stöd för anhöriga. Dessutom fick jag kontakt med ett företag som kan låna ut provlicenser med svensk talsyntes under mitt projekt så att skriven information på Internet kan bli tillgänglig för den som inte kan läsa.
Nu har jag överskridit den gräns som Mathias satt för lämpligt antal ord så det är bäst jag slutar och startar en egen blogg.
Kerstin Gatu
Mora Folkhögskola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar