re:flexmötet -"Pedagogens roll på nätet"
re:flex samtalar med Niklas Karlsson om hur de nya möjligheterna att kommunicera förändrar pedagogens roll i dagens lärande den 8/10 mellan 10.00 och 10.30.
Du kan också titta på sändningen i efterhand.
torsdagen den 7:e oktober 2010
måndagen den 4:e oktober 2010
Go-oglä...? Är det dit vi ska?
I fredags hade jag äran att vara en del av programmet på en studiedag anordnad av Karlskoga folkhögskola. Temat var "sociala medier och folkhögskolan".
Jag hittar rätt väl till Karlskoga folkhögskola och vågade därför låta min sjuåriga dotter sköta kartläsningen. Jag skrev i en färdbeskrivning med startpunkt och slutpunkt på min telefon och gav henne fritt spelrum i övrigt. Efter den trevande inledningen, "... Go-oglä...? Är det dit vi ska?", begrep hon kvickt det mesta. Vilken av "pluttarna" på skärmen som var vi, vad som var norr, vart vi skulle och varifrån vi åkte, om vi skulle svänga, fortsätta rakt fram, hur man zoomade in och ut o.s.v.
Jag vågar påstå att hon begrep gränssnittet snabbare än de flesta vuxna skulle göra, vilket fick mig att fundera kring den deltagargrupp som väntar folkbildningen om 10-20 år.
Vi diskuterade också detta på Karlskoga folkhögskola. Vi har en stor digital klyfta i samhället, och vi måste arbeta för att minska den. Samtidigt är många inom folkbildningen inte i första ledet, eller ens i andra, när det gäller den nya webben och de möjligheter som där finns. Redan idag möter vi många deltagare som har en helt annan digital uppväxt än de flesta av oss folkbildare har. Många är uppväxta med nätet som en naturlig miljö och de möts ofta av en traditionell folkbildning.
Hur kommer det då att bli om 10-20 år? Den generationen som kommer till oss då kommer - i än större utsträckning än de som är unga idag - att ha en än större nätvana med sig sedan barnsben.
Kommer de digitala klyftorna att öka i och med att de som kan mest kommer att kunna än mer om 10-20 år?
Jag vet inte alls, men jag tror mig veta att folkbildningen måste hänga med. Av flera skäl. Dels måste vi hänga med för att vara up to date. Samhället förändras och då måste vi göra det med. Men dels måste vi förstås hänga med för att se de digitala klyftorna och för att kunna göra något åt dem.
/Mathias Anbäcken
Jag hittar rätt väl till Karlskoga folkhögskola och vågade därför låta min sjuåriga dotter sköta kartläsningen. Jag skrev i en färdbeskrivning med startpunkt och slutpunkt på min telefon och gav henne fritt spelrum i övrigt. Efter den trevande inledningen, "... Go-oglä...? Är det dit vi ska?", begrep hon kvickt det mesta. Vilken av "pluttarna" på skärmen som var vi, vad som var norr, vart vi skulle och varifrån vi åkte, om vi skulle svänga, fortsätta rakt fram, hur man zoomade in och ut o.s.v.Jag vågar påstå att hon begrep gränssnittet snabbare än de flesta vuxna skulle göra, vilket fick mig att fundera kring den deltagargrupp som väntar folkbildningen om 10-20 år.
Vi diskuterade också detta på Karlskoga folkhögskola. Vi har en stor digital klyfta i samhället, och vi måste arbeta för att minska den. Samtidigt är många inom folkbildningen inte i första ledet, eller ens i andra, när det gäller den nya webben och de möjligheter som där finns. Redan idag möter vi många deltagare som har en helt annan digital uppväxt än de flesta av oss folkbildare har. Många är uppväxta med nätet som en naturlig miljö och de möts ofta av en traditionell folkbildning.
Hur kommer det då att bli om 10-20 år? Den generationen som kommer till oss då kommer - i än större utsträckning än de som är unga idag - att ha en än större nätvana med sig sedan barnsben.
Kommer de digitala klyftorna att öka i och med att de som kan mest kommer att kunna än mer om 10-20 år?
Jag vet inte alls, men jag tror mig veta att folkbildningen måste hänga med. Av flera skäl. Dels måste vi hänga med för att vara up to date. Samhället förändras och då måste vi göra det med. Men dels måste vi förstås hänga med för att se de digitala klyftorna och för att kunna göra något åt dem.
/Mathias Anbäcken
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)