Vem ger dig kunskapen, lilla vän?

I ett webbsänt seminarium från nätverket Dela! och Nätverket för IT i högre utbildning (ITHU) diskuterades OER igår. Några hundra deltagare deltog på nätet och tekniken fungerade, vilket gav mersmak för både medverkande och deltagare.

OER är fria läromedel på webben - open educational resources - och det kommer att förändra såväl lärarrollen som studeranderollen. Framför allt inom universitets- och ungdomsskolevärlden där lärarens position som allvetande och ensam "content provider" varit härskande. Inom folkbildningen har den rollen för lärare och ledare aldrig varit modellen (men visst förekommer det även inom våra led).

Det vill ju till att man har självförtroende i sin folkbildarsjäl för att ställa sig vid sidan om deltagarna och låta de leda lärandeprocessen och att man som ledare håller i de övergripande trådarna och inriktningen. Släppa kontrollen men ändå ha den. Inom de pedgogiska fortbildningar som vi har inom folkbildningen har det här lett till intressanta diskussioner och faktiskt lockat många att faktiskt ta rollen som t ex cirkelledare. Det här diskuterar Ingemar Svensson mer grundligt här sin artikel.

"Content provider" förresten - det är lätt att det blir engelska termer när man pratar om detta med lärresurser. Mycket händer nu samtidigt på flera platser i världen och universitet och högskolor i England och USA är på hugget. Där finns också en allt växande skara studenter som ställer krav på lärarna och skolorna att läromedlen ska vara möjliga att ladda ner från nätet, att de ska vara gratis.

/Lars-Göran

Nördens återkomst - en räddning?

Ibland blir man förvånad när saker och ting faller på plats. Nörden kan kanske bli räddningen för den som söker djup i sina kunskaper. Ett förhållningssätt som kan ge oss rötter och identitet. Något som är grundläggande för folkbildningen demokratiska mål för sitt arbete. I den ytliga kommunikationskulturens tid kanske detta är räddning både för oss som individer och för folkbildningen.

Jag lyssnade helt kort på en del av ett radioprogram i förra veckan. Med en diskussion kring nördens töntighet. En före detta nörd menade att nördskapet i detta fall Sagan om ringen faktiskt hade räddat honom på många sätt. Intresset hjälpte honom att välja bort ett umgänge som han inte var intresserad av. Ett annat vanlig nördfokus fanns med och då gällde det filmserien Star Trek som för många också är en saga med många filosofiska djup.

Some rights reserved by Kalexanderson

Något många unga faktiskt vill ha att luta sig mot när umgänget drar iväg åt ett håll som börjar gå över gränsen för ära och redbarhet. Fokus för fördjupning kan vara sport, historia, politik, miljöfrågor, lajvande i skogen eller scouting - egentligen vad som helst men som ger en möjlighet att verkligen snöa in på något. Det handlar om att kunna gå på djupet i sin kunskapstörst och utömmande ta reda på allt kanske fantisera och bygga vidare på fakta och dra slutsatser i sin skattjakt på allt som går att veta. Värdera viktigt och oviktigt och ha koll på hard facts och kuriosa. Alltså nördens totala fördjupande. Det handlar förstås om aktiva val inte om tvångsmässig avskärmning. För den bekännande nörden i radioprogrammet sa att de erfarenheter som nördskapet gav då är erfarenheter som fungerar än idag som gav honom bra redskap att kunna fokusera, värdera och söka vidare i sin gärning som journalist idag. Sanningen är aldrig enkel men det är något att fundera kring!

I vår tid med sociala medier och allt vad det handlar om i ytlig av scanning/zappning när det gäller information mer än kunskap är det kanske just lite av nördens förhållningssätt som är det som behövs. De sociala medierna bjuder på en hel del yta snabb flukt ger tummen upp eller tummen ner. Intresse att stanna upp och fördjupa kunskaperna på facebook eller andra större mötesplatser på nätet är inte så stort. troligen på grund av den användarkultur som dessa media skapat och skapar.

För att navigera och värdera i denna översiktskultur behövs erfarenhet av fördjupning att verkligen gå på djupet. Att gå på djupet i ett fall ger erfarenheter och kunskaper som översikten inte har. Det ger dessutom material till reflektion när man sedan scannar av ytan. Att vet allt om allt kanske kan kompletteras genom den bildningskvalitet som handlar om att våga vara nörd. Gå på djupet av något innerligt och kapitalt - inte för att frälsas och övertygas utan för att lära mer genom reflektion sökande efterkunskap samtal med andra som nördarna gjorde redan på slutet av 80-talet i olika BBS-er som man kunde ringa upp med telefonmodem för att reda ut huruvida kaptenen i Star Trek hade en bakgrund i samröre med en eller flera från planeten .....

Eller som när damerna på korgmålningskursen träffades en gång i veckan för att dela erfarenheter kring vilka färger som är bäst att måla på spånkorgar! Eller hur man kan få kontakt med en firma med kvalitetskorgar gjorda i ute i världen eller vad det nu var för nördig kunskap som delades i studiecirkeln i en eller annan by på 80-talet.

Nördens galenskap kanske i verkligheten direkt handlar om en överlevnadskunskap som nu behövs mer än någonsin . En grundläggande kunskap, en grundläggande bildning, att hålla sig i för att kunna orientera sig i det nya nätsamhället. Där erfarenheten av att läsa en bok och reflektera kring den på djupe, just handlar om att ha en utgångspunkt för att värdera den information som sköljer över oss. Den kompass som gör att man kan ta ut riktningen. Den karta som gör att jag vågar orientera mig fram och den grundläggande identitet som gör att jag kan välja och värdera informationen som jag reflektera kring tillsammans med andra...

Vem eller vilka erbjuder den lyckliga erfarenhet i att gå på djupet i kunskap tillsammans med andra fritt och frivilligt. Den erfarenhet som gör att vi kan hantera kommmunikationskulturen i vårt digitala samhälle. Vem om inte folkbildningen - fortfarande!!!
Det är bara omvärlden som gör att vi genomför verksamhet i relation till en ny kontext!
//Ulrika Knutsson

"Dator 1-1"

Efter en terminslång diskussion har vi på min skola bestämt oss för att låna ut en bärbar dator till alla deltagare på den allmänna kursen i huset. Vi kallar försöket "dator 1-1" (en deltagare - en dator).
Under diskussionens gång stod det ganska fort klart att vi inte kunde hitta några pedagogiska nackdelar att tala om. Och när väl de ekonomiska, försäkrings- och supporttekniska bitarna var lösta drog vi igång.

Idag har jag haft min andra lektion där deltagarna alltså varit utrustade med varsin dator framför sig. Det är lite tidigt att dra några större slutsatser kring hur det här kommer att påverka klassrumssituationen, men några små kanske jag kan dra.

Grupparbete
Det blev lite annorlunda med grupparbete där fyra personer har fyra datorer istället för t.ex. block och penna. Men i stort kan man säga att datorerna dels i mångt och mycket ersatte block och penna (även om några även använde det), d.v.s. man tog anteckningar direkt i ett mail eller i ett openoffice-dokument. Men de använde också datorerna som faktabank, d.v.s. de läste information som jag mailat ut och återvände till den då de behövde.
Jag var lite orolig för att datorerna kanske skulle begränsa den muntliga kommunikationen, dvs att de skulle låsa sig till sin skärm, men när de väl läst igenom texterna så började de prata och använda då enbart skärmen till att ta anteckningar eller för att friska upp minnet genom att läsa texterna igen.
När grupparbetet var slut gick vi igenom dem i helgrupp i stora drag, men samtliga grupper mailade också in sina slutsatser till mig. På så sätt är det lättare för mig att ge feedback till alla grupper.

Googlejockey
Jag har försökt uppmuntra googlejockey-verksamhet, alltså att deltagarna är aktiva i sökandet på nätet under en diskussions gång. Och det förekom idag! Vi kom in lite grann på det persiska nyåret, nouroz, och en av deltagarna utnyttjade möjligheten med att ha en bärbar dator framför sig genom att googla fram mer fakta under diskussionens gång. Det här tror jag kommer att - med ökad insikt om möjligheterna och ökad vana - bli en av de stora fördelarna gentemot att arbeta utan varsin dator i klassrummet. Diskussioner och grupparbeten kommer att bli bättre pga att man har så nära till fakta på Internet. Det är så lätt att fördjupa sig.

Nackdelar?
En tänkbar nackdel, som vi i lärarlaget har varit lite oroliga för, är att det är lätt för deltagarna att "segla iväg" i tanken och surfa till tidningar, Facebook, YouTube eller annat. Men vi har sagt till oss själva att det i sådana fall beror på att det de ska syssla med är för tråkigt eller ointressant eller att deltagarna kanske har tankarna på annat håll pga saker utanför skolan.
De skulle i sådana fall ändå ha kopplat bort sig från uppgiften. Det har inte med datorn och möjligheten till Internet i sig att göra. Just på denna lektion upplevde jag inte detta alls. Det var något tillfälle när någon kollade sin Facebooksida, men den gruppen tog just då en paus och då är det ju helt OK.