Hitta, reflektera, sortera och dela mera!

Ett annat intressant fenomen som jag kommer att tänka på är hur jorden egentligen ser ut- på distans och kanske med perspektiv olika perspektiv. Det skulle vi kunna ha många reflektioner kring inte minst i kopplingen til folkbildningen.

Det kan kanske ses som ytterligare ett argument för folkbildning i vår tid. Jag blir påmind om detta när jag på en sida på nätet om upplysning. En bild som är tagen av NASA och finns på Flickr med Creativ Common, CC-märkning, vilket gör att jag kan dela den här. Det mest spännande är kanske att fundera över vad som händer där det är mörkt på bilden, där kanske inte rapporterna strömmar starkt genom facebook, twitter och andra sociala medier.

Det intressanta är att om man tittar på de nya social medierna så finns det stora möjligheter att möta och få ta del av olika åsikter ... men informationsflödet är så stort att man behöver hjälpas åt för att sansat studera det som presenteras och åsikter som florerar. Ibland är det så ljust på vissa platser att man bländas och egentligen inte ser någonting.

Att berätta om det som händer
Det andra perspektivet som slår mig är det som många andra också lyfter i debatten och som förvisso stämmer eller i alla fall stämde. Ibland glömmer vi vilken betydelse informationsmöjligheterna har bakom kulisserna. Internet har länge varit en arena som varit i stort sett omöjlig att helt kontrollera. I början av 90-talet när jag arbetade på en folkhögskola använde vi Nordnet som då var ett nordiskt nät för utbyte av information mellan olika folkrörelser i världen. Det var på den tiden då man knackade hemsidor genom att skriv ren kod för att visas på Internet och då man ringde upp en databas för att möta andra intresserade och modemet var kopplat till det fasta telefonnätet. Det jag då fick vara med om var faktiskt historia. Då användes nätet för att berätta och rapportera vad som hände i våra östra grannländer. Bakom mediankorrespondent rapportering fanns de som vara direkt inblandade och kopplade upp sig - för att få ut information så att vi fick reda på att det fanns en protestvåg hur de resonerade. att den informationen kom ut ledde till att Estland, Lettland och Litauen tog, om än inte alltid helt fridfulla steg, för att bli fria och självständiga stater. Men vi i väst visste vilka folkrörelser som pågick och kunde utifrån dessa kontakter och den kunskapen ha viss påverkan ur ett demokratiskt perspektiv.

Hot och möjlighet i samma verktyg?
Är det kanske så det är idag också? Vi behöver information men vi behöver också undersöka och fördjupa den för att kunna ta ställning. Måste det inte finnas möjligheter att fördjupa kunskap tillsammans som i Wikipedia eller genom att ha mötesplatser för lite mer djuplodande samtal på nätet. Vi i folkbildningen har alltid känt till detta och vi driver det gärna än idag mer modernt än någonsin när det finns så många verktyg för att mötas. Kunskap tar tid och vi människor är olika det lärde jag mig på pedagogikkursen och det instämmer jag i. Genom att pröva olika perspektiv genom erfarenhetsutbyte och reflektion bygger vi kunskap. Likaså behöver vi mötas från olika perspektiv för att det ska bli kunskapsbyggande för framtiden och inte bara bländande trender som far förbi?

Här funderar jag på något som är viktigt för mig - berättelsen och sanningen ligger inte i verktyget utan i hur vi hanterar budskapen. För mig innebär det att pedagogiska resurser och folkbildning blir mer utmanande och spännande än på länge! Vilka "platser" och och vilka perspektiv ska vi belysa, undersöka och diskutera för att kunna ta ställning och påverka samhället! Platserna att mötas på är oändliga och vi kan göra dem tillgängliga för fler och bredda bilden. Nya verktyg för samma gamla folkbildning för möjligheter att påverka våra liv.
// Ulrika

Någonstans gnager tanken om vad som sker bakom kulissen av flyktig information?

Häromdagen satt jag först på ett frukostseminarium om "Livet efter Facebook" och därefter i ett möte för att diskutera framtidens pedagogiska resurser. För mig handlar det mycket om hur vi pedagoger kan få del av sådana resurser som gör att vi kan ägna oss åt den gemensamma kunskapsprocessen med deltagarna. Jag spanar ut i omvärlden och funderar över hur folkbildningens grundvärderingar om delaktighet, demokratiska värden, delande av erfarenheter och det gemensamma kunskapsbyggandet blivit på mode - över allt? Det är verktygen som skapar mötesplatser för människor och delandet av tankar blivit modernt och för många lättillgängligt!

Vem undersöker vad sker bortom medieljuset?
...någonstans gnager tanken om att det sker något bakom kulisserna av alla sociala medier och det flyktiga utbytet av upptäckter och tankar. Jag ryser lite vid all snabb ström av information som sköljer över mig och funderar mycket över var själva det grundläggande fördjupande samtalet sker någonstans? Det samtal som gör att världen blir lite bättre på ett genomtänkt och demokratiskt sätt?

Vart riktar vi blicken?
Jag är varken för eller emot teknik men funderar varför vi så lätt fastnar i teknik och inte i innehåll? Utifrån två perspektiv har jag funderat de senaste dagarna:



När jag gick journalistutbildningen i början av 90-talet diskuterades mediernas makt och de möjligheter som finns att styra intresset till områden som göra att vi missar sådant som sker på annat håll i världen. En kapitel i journalistkursen handlade om hur USA, som ledde FN-styrkans insats, fick massor av mediapublicitet genom att bjuda in journalister att vara med vid "invasionen" när de landsteg på Afrikas kust. Alla var där, men frågan var om det hände något någon annanstans i världen? Kanske kan det kallas "mediehype"? Och sådana gör mig fortfarande misstänksam. Bilden är delad från Flickr, Monics´Dad, Somalia 1992. Liknande mediefokus scenarier togs också senare upp i en James Bond film "Tomorrow never dies" 1997.

Grävande journalistiskt förhållningssätt
Det kapitlet i journalistboken dyker upp i tankarna fortfarande till och från när jag tycker att världen blir för enkelspårig. Då funderar jag på att det förhållningsätt, som de grundläggande värdegrunderna i folkbildningen står för, och att de faktiskt handlar om något annat. Att inte bara vara där det händer utan också kika åt andra håll för att bredda bilden. Alla vet att det är ganska enfaldigt att inte titta på olika perspektiv och spana åt olika håll för att överväga och värdera sina ställningstaganden. Det är något som känns verkligen viktigt i varje tid. Men i den här tiden hinner jag inte göra några grävande eller ens undersökande journalistiska insatser i informationsflödet i mitt liv. Kanske blir vikten av att bredda bilden just därför ändå mer viktig nu, i den tid vi lever i?

Nya möjligheter med nya verktyg
Här funderar jag på något som är viktigt för mig - berättelsen och sanningen ligger inte i verktyget utan i hur vi hanterar budskapen. För mig innebär det att pedagogiska resurser och folkbildning blir mer utmanande och spännande än på länge! Vilka "platser" och och vilka perspektiv ska vi belysa, undersöka och diskutera för att kunna ta ställning och påverka samhället! Platserna att mötas på är oändliga och vi kan göra dem tillgängliga för fler och bredda bilden. Nya verktyg för samma gamla folkbildning för möjligheter att påverka våra liv.
// Ulrika

Cyberspace invaderar verkliga världen

Vi gick på frukostseminarium och lyssnade på Per Lannerö som pratade om hur cyberspace invaderar verkliga världen. Det är väl i och för sig inget nytt att datorvärlden - nätet - blir en allt mer påtaglig del av vår vardag, men hans spaning gick ut på att invasionen nu alltmer sker i vår fysiska värld och att en del gamla farhågor i samband med datorisering kommer tillbaka.

Förr så uppsökte vi datorn för att komma ut på nätet. Vårt bandbreddsutnyttjande var lågt med den låga hastighet som vårt tangentbordsknatter trots allt är. Nu rör vi oss med datorn som ständigt uppdaterad följeslagare (mobilen) och vår vandring i den fysiska världen styrs av informationen vi får på skärmen. Augumented world, sa Lannerö.

Ett digitalt lager läggs ovanpå den verkliga genom mobilens fönster. Mobilen har information om byggnaden jag står framför och kanske finns det en person i min närhet som twittrar i mina kanaler.

Avstånden försvinner med datorer, sa vi förr. Nätet gjorde att vår fysiska plats var oviktig. Men idag spelar den fysiska platsen en allt större roll. Avstånden kommer tillbaka. Vi positionerar oss via GPS och vår mobil säger att vi är nära tilltänkta objekt att köpa, personer vi känner och vill träffa, platser vi vill besöka. Val vi gör i det vardagliga baseras på närhet i rummet.

Mobilen förresten; hur funkar den för funktionshindrade med sina pek- och dragkommandon?

Det här med integriteten var ju en stor fråga förr. När jag som cirkelledare i mitten av 1980-talet visade datorn för de som aldrig sett den och när jag pratade om den värld vi såg runt hörnet som den skapade så var det integritetsfrågorna som diskuterades. Boken 1984 av Orwell och Storebror ser dig var en skräckbild. Jag brukade dra ett exempel om hur reklam skulle riktas till oss beroende på hur vi handlat. Vi log åt denna framtidsbild och skämtade om öl- och chipsreklam som skulle komma att riktas till vissa.

Nu är vi där. Alla dessa till synes triviala fakta om oss sätts ihop med vår ibland aningslösa medverkan. En länk till din Facebookhemvist finns på alltfler sidor - men ville du att just den informationen skulle läggas till din offentliga presentation?

Med Facebook har vi gått från att ha alias på nätet till att vara oss själva. Yrke, utseende, social status gjordes osynliga. Som i lumpen där vi hade samma kläder och lämnade den verkliga världen utanför. Nästan.

De roller vi vill ha som privata och yrkesmänniskor går inte att i t.ex. Facebook. För en del spelar det ingen roll - för andra har det stor betydelse.

Fångade i nätet. Mobilen allas vår elektroniska fotboja. Ja, vi kan fundera på vad som händer. Men; det är ju mycket som är så himla kul att upptäcka!

Ett giftermål mellan kurs och lärgemenskap

Jag är genuint intresserad av lärande och nät i kombination och läste av den anledningen en intressant artikel om erfarenheter kring hur man får deltagare från folkbildningskurser att fortsätta sitt lärande via en lärgemenskap på nätet. Författare är Ingemar Svensson, tankesmedjan OmBildning, samt Solveig Enberg, Åsa folkhögskola, och texten hittar du här.

Artikeln utgår från ett konkret exempel, en - sedan länge etablerad - heldistanskurs riktad till de som lider av doft- och Kemikalieöverkänslighet och en - för de som gått kursen - lärgemenskap på nätet där man kan fortsätta sitt lärande.

Författarna kommer fram bl.a. fram till att det fungerar bra med lärgemenskaper på nätforum - i det här fallet Facebook - men att de sociala medier de provat på inte duger som plattform för själva kursen:

[En sådan här kurs är] organiserad, strukturerad, studieplanstyrd, ledd av en cirkelledare. Här behövs en plattform med möjlighet att lägga upp material, presentationer, kursplanering, underfora för grupparbeten etc. Sociala media är inte gjorda för att möta sådana behov och det gäller inte bara Facebook.

Överlag får man i texten en bra översikt kring varför man bör kombinera kurs och lärgemenskap, icke-formellt och informellt lärande samt vad det finns för problem och möjligheter då man strävar efter en aktiv, samtalsbaserad lärgemenskap. Jag rekommenderar texten för re:flex-läsarna. Klart läsvärt.

Slutligen vill jag puffa - för er som känner att ni vill veta ännu mer om det här - för att vi på re:flex kommer att intervjua den ena artikelförfattaren, Ingemar Svensson, i det här ämnet om några veckor.
/Mathias

Sverige vs. USA -eller en insikt i människornas möjligheter!

"Varför blogga, twittra och kommunicera på sociala medier? Det tar ju bara tid från mitt jobb och liv!" Nja, nu har jag lärt mig något mycket mer och riktigt spännande genom att vara på nätet och tagit del av ett föredrag!

En av mina problem har varit att jag inte fattar hur det hänger ihop - bloggar, e-post, twitter, facebook osv. Ett sätt är ju att utnyttja nätet, sina nätvänner och få bra tips för att folkbilda sig. Kanske är du som jag och vill lyssna mer. I så fall så vill jag gärna berätta vad som just har fångat mig.

HSO-riks genomförde i förrgår ett urspännande seminarium - Hur kan handikapprörelsen använda sociala medier i påverkansarbete? - som jag inte var på, men har tagit del av i efterhand. Genom att ha lyssnat på bambuserföredrag, tagit del av bildspel och tittat på goda exempel känner jag mig upplyft. Jag fick information som jag gärna använder för mitt eget arbete och som gav tydlig kunskap om hur man hanterar och attackerar detta med sociala medier.
Här hittar du bambusersändningarna och bildspelet. Vill du veta varför rubriken på detta blogginlägg är Sverige vs. USA får du titta vidare på den hemsidan. :)

Jag har ännu inte lyckats knäcka koden för hur det fungerar. Men det är bara att hänga i och försöka få mina hjärnvindlingar, som är vana vid gammaldags medier att hitta mera av vad innebär och hur jag ska behärska detta nya land, innevånarna här i WEB 4.0 och tala deras språk.

Naturligtvis finns det viss logik i detta nya språk som finns i detta nya land, även för hur vi får berätta om våra jobb och våra privatliv, hur man driver frågor och vad som är PK och NONO när det gäller vad och hur man använder de sociala medierna. I föredraget jag tagit del av får jag helt plötsligt reda på hur man twittrar framgångsrikt, hur man ska förhålla sig till Facebook, hur man följer andra och hur man får andra att följa dig i de frågor du vill berätta mer om.


Förskjutning av maktbalansen
Nätet har stor betydelse för maktbalansen. Kunskap är makt och inte minst den koppling det har för den som är funktionshindrad. Att kunna söka och hitta kunskap själv utan att ha hinder, murar och proppar. De sociala medierna river murar och öppnar upp för samtal och skapar tillgänglighet och möten. Sociala medier förstärker det mänskliga att vilja samtala med andra. Att ha dialog och kommunicera gör oss till sociala varelser och det gör oss till människor. På så sätt blir det faktiskt tydligt att sociala medier innebär makt. Erik Amnå skrev om detta i sin bok "Jourhavande medborgare" för ett par år sedan som byggde på forskningen om medborgarskap - som är en framtidsbetraktelse som redan har visat sig peka på vad som händer i vår omvärld. Jag såg det i en tidningsartikel om boken i SvD. Ska folkbildning och folkbildarnas uppdrag genom medlemsorganisationer, kommuner och landsting få en större möjligheter när de sociala medierna visar sig ha oanade potentialer för medborgare att vara med och tillsammans skapa kunskap och påverka samhället?

För mig började faktiskt intresset för nätet genom mina fritidsledarkursdeltagare som var uppkopplade på Frukträdet b54, det var i början på 90-talet. En databas som främst fungerade som en mötesplats för funktionshindrade och många döva och blinda. Det var en helt ny arena som öppnade sig för det mänskliga och humanitära som finns när man vill skapa möten, och inte minst lärande möten. För en folkbildare var det något som jag sedan dess har haft med mig för att hitta plattformar, pedagogik och möten för folkbildningens flexibla lärande.

Att maktbalans, möjligheter och samhället ser olika ut i USA och i Sverige är kanske självklart! I den föredragning som Lars Lindberg gör i den sista videon sker det spännande som händer när man genom att titta på sin egen kultur genom en annan upptäcker saker som man hemmablind inte ser. Det blir mera tydligt genom det perspektivet.

Medborgare, medlemmar och medvetenhet
Den amerikanska boken "Here comes everybody" -handlar om hur sociala medier blir ett nytt sätt att organisera sig där organisationerna inte behövs. När vi förändrar vårt sätt att kommunicera så förändrar vi vårt samhälle. Tröghet i gårdagens samhälle att genomföra kollektiva handlingar blir annorlunda i vårt nya samhälle där de sociala medierna göra att vi snabbare kan samlas och genomföra aktioner. Flashmobs i Iran förra sommaren - svårt för nationella makthavare att hantera. För mig handlar det om att försöka förstå hur samspelet i det nya kommunikationsmönstren fungerar hur gränserna mellan det privata och det personliga förskjuts allt mer och hur vi använder våra möjliga makt i ett nytt samhälle där jag är invandrare. En net immigrant, det är jag, som möter många net inhabitants faktiskt behöver gå en "SFI-kurs" i det nya landet.

Hur kan det vara så spännande att lyssna på en Bambuser föreläsning?
Jag har suttit klistrad vid datorn för att fatta mer om sociala medier - kanske just för jag är folkbildare. Jag rekommenderar starkt dessa föreläsningar och bildspel för alla folkbildare som känner att man kan för lite och vill veta mer och där man på ett befriande sätt får förklarat för sig hur.

Ibland tror jag att det är de som har störst behov som förstår hur man kan använda de digitala verktygen därför att det helt enkelt bidrar till demokrati, delaktighet och medborgarskap. Snacka om folkbildning! Jag skulle gärna fortsätta samtalet om detta med fler, kanske ska det göras kort och kärnfast på twitter? Eller så duger re:flex-bloggen och kommentarer utmärkt.
/Ulrika

Fortbildning, fortbildning och mer fortbildning

För skojs skull gick jag till bokhyllan och tog fram en av de tre delarna av det gedigna uppslagsverket Nationalencyklopedins ordbok (det är rätt härligt att hålla den tunga boken fylld av kunskap). Ville ta del av hur fortbildning förklaras. NEs ordbok säger så här:

"Fördjupande utbildning inom område inom vilket man redan har formell kompetens"

Jag funderar över begreppet i anslutning till den fortbildning Folkbildningsrådet och Folkbildningsnätet erbjuder i flexibelt lärande. Och nog stämmer ordförklaringen bra. Fortbildningen i flexibelt lärande handlar om pedagogik. Lärarna på folkhögskolor har en ofta gedigen pedagogisk utbildning. Med cirkelledare i studieförbunden varierat det säkert mycket men även där har man om inte formell utbildning i botten så ofta en förvärvad praktisk kunskap i pedagogik.

Gedigna kunskaper och erfarenheter kring pedagogik räcker dock inte för att också genomföra folkbildningsmässig nätbaserad utbildning. Inte så att det är några konstigheter. Nätdistribuerad folkbildning är som folkbildning mest; gruppbaserad, kollaborativ, delaktighet. Men just det faktum att fokus är flyttad från det fysiska rummet till modern informationsteknik, dvs nätet krävs andra metoder och förhållningssätt. Det är här fortbildningen kommer in.

Just nu är en kurs i vårt basutbud - baskursen i flexibelt lärande - på väg att slutföras. Det är en 40 timmars pedagogisk och praktisk fortbildningskurs med ett inledande fysiskt möte. Baskurser startas i den takt det finns intresserade.

Den andra kursen i basutbudet är den kurs vi kallar Påbyggnadskursen. Den har faktiskt funnits i snart 10 år. Naturligtvis förändrats och utvecklats genom åren i takt med nätets utveckling och nyvunna erfarenheter. Påbyggnadskursen som nu bjuds ut börjar i augusti och löper i kvartsfart under hösten har ett mycket spännande innehåll. Eller vad sägs om följande teman:

Nätvanor och sociala medier
Nätet som navet inom folkbildningen
Mötesbaserad pedagogik på nätet
Dialogkompetens, samtalsmetodik över nätet
Pedagogisk användargenererad nätkultur

Naturligtvis omfattar denna 180 timmars kurs också mycket annat från ax till limpa när du skapar din nätbaserade kurs eller cirkel.

Håll utkik, information om Påbyggnadskursen kommer snart på en dator nära dig.

Ronny Schueler