torsdag 15 januari 2015

Så gör du dina nätkurser tillgängligare för deltagarna

I det något polemiska debattinlägget ”Den verkliga skammen är att inte skapa förutsättningar för alla” (februari 2014) skrev jag om hur människor med läs- och skrivsvårigheter, bl.a. i form av dyslexi, kan uppleva att de inte riktigt får vara med i undervisningen. I synnerhet när undervisningen är uppbyggd kring text.

Vi har alla som mål att skapa tillgängliga kurser, för vi vill att alla ska vara med. Det är därför vi gör det vi gör. Vi anser att erfarenhets- och kunskapsutbyten är viktiga för demokratiutvecklingen, som något som verkligen kan förändra såväl mänskliga liv som världen.

Detta ideal tycker jag är en fantastisk grogrund för att just skapa tillgängliga nätkurser i vilka deltagarna i allra högsta grad kan känna sig delaktiga. Om vi omvandlar idealet till praktik, och dessutom gör det på ett sätt som genomsyrar kurserna i sina helheter, förmår vi skapa kurser online som inkluderar alla utan att peka ut någon.

Vi har redan haft massor av bra tankar och gjort saker i våra nätkurser som ökar tillgängligheten för deltagarna. I guiden nedanför kommer några exempel på tankar vi har tänkt och saker vi har gjort för att alla ska få vara med, och som jag hoppas ska inspirera oss till att fortsätta vårt arbete för ökad tillgänglighet.

Variation! ("Knick-Knack" CC BY-NC-ND 2.0 by Nina Helmer on Flickr)

Så gör du dina nätkurser tillgängligare för deltagarna·

  • Skapa ett varierat kursinnehåll. Ju fler medier du använder dig av desto större tillgänglighet. Fråga dig själv om det alltid är helt motiverat att använda text eller om du kan ha med en film, ljudfil eller bild istället. Eller ännu bättre – presentera samma info i olika format! Nätkursen blir inte bara mer tillgänglig, den blir också roligare när du har ett varierat kursinnehåll. Ett varierat kursinnehåll ska inte bara eftersträvas i uppgifterna utan även i de fasta elementen, t.ex. kursplan och välkomstbrev.
  • Låt kursdeltagarna välja presentationsform(er). När så är möjligt, låt kursdeltagarna välja presentationsformen för en viss uppgift. Ge några exempel på hur de kan presentera eller redovisa uppgiften i själva uppgiftsbeskrivningen. För många som har läs- och skrivsvårigheter underlättar det till tusen om de får möjlighet att spela in sina svar på instuderingsfrågor, förhör och/eller prov. Det viktiga är trots allt att de får chansen att visa att de har gjort det de ska göra och kan ämnet, och försök att göra det till ett alternativ som gäller alla kursdeltagare. Gäller det mera kreativa nätkurser kan du utmana både dig själv och kursdeltagarna till att använda olika medier, även sociala medier. Så kan resultatet av en skrivlektion leda till en radioessä eller -teater och en lektion i konsthistoria utmynna i en snygg och grafisk anslagstavla på Pinterest.
  • Ge feedback i olika former. Att ge varandra kommentarer, feedback och uppmuntran är en viktig del av undervisningen online. Det är så du som kursledare och dina kursdeltagare växer kunskapsmässigt. Liksom kursinnehållet och presentationsformerna kan varieras, kan du variera feedbacken. Du skulle kunna ha kursmoment som består av gruppsamtal genom Google Hangouts eller Skype eller låta kursdeltagarna spela in korta filmklipp där de ger sina kommentarer till varandra.
  • Inkludera! Försök att hitta strategier för att göra tillgängligheten till en aktiv del av nätkursen. Allting blir så svart och vitt i kursforumet och därför kan undantag stänga ute och särskilja snarare än att inkludera. När alla kursdeltagare får samma möjligheter genom ett varierat kursinnehåll behöver ingen känna sig träffad. Det har ju aldrig varit din avsikt att någon ska känna sig utpekad eller som ett undantagsfall.
  • Läs på! Det finns en mängd exempel på hur du kan öka tillgängligheten i dina nätkurser. Se därför till att läsa på och att hålla dig uppdaterad om vad som händer i frågan, inspireras av det andra har gjort. Du hittar tips och tricks här på re:flex, på Folkbildningsnätet, Funka Nu och i dokument som Riktlinjer för tillgängligt webbinnehåll.
/Sandra Jönsson

onsdag 7 januari 2015

Om jag läser en bok blir jag klok

Så här i nyårstider tror jag att det är dags att gå ut med den absoluta-sanningen-som-jag-ser-den: Jag tror att jag blir klokare av böcker. Det betyder att jag även tror att jag blir lite smartare av tidningar. Vilket i slutänden betyder att plötsligt översvämmas en stol av tidningar jag inte hinner läsa. Högen växer till jag en dag inser att det är dags att läsa sig igenom alla dessa tidningar. Detta sammanfaller ofta med en viss svårighet att skjuta stolen under matbordet.

Nu vore det här kanske inte så allvarligt om jag inte någonstans tänkte; ”kanske någon annan skulle ha nytta av den här artikeln”, eller ”kanske jag kan använda den här i skolan”. Jag tror att det är där som det hela fallerar. Min folkbildarsjäl vill endast som en god gärning sprida bildning åt folket – oavsett om folket egentligen önskar bli bildade eller ej. Och med den tanken blir väldigt många dagstidningar, tidskrifter, magasin och andra trycksaker möjliga guldgruvor och samlandet får ett berättigande.

Det kan vara tiskriften Faktum, som jag köper för att förstå mer kring hemlöshet och utsatthet – eftersom jag själv är varken hemlös eller utsatt. Eller tidskriften Good News Magazine – som jag har för jag längtar efter riktigt goda nyheter efter att ha blivit översköljd av hemska nyheter hela dagarna. Skriva har jag prövat för att se om jag kanske kan göra verklighet av mina skrivardrömmar – fast jag börjar förstå nu att mina skrivardrömmar mest består av skrivande och kanske inte tillräckligt av tid för läsande. Så jag har inte läst en enda av tidningarna jag tagit upp ovan på flera månader, och högen har växt.

Lägg sedan till facktidningarna: den för mitt eget ämne bild/slöjd : Uttryck; den som rör mig som lärare: Pedagogiska Magasinet och den som jag har för att jag ibland stärker upp språkämnen: Alfa. Glöm inte heller Lärarnas tidning och Tidskriften Folkhögskolan som kommer med jämna mellanrum – men som jag faktiskt hinner läsa när de kommer och sedan lägger i återvinningen.


Alla dessa källor till möjlig visdom samlar sig på hög någonstans och blir ”det där jag ska göra på lovet”. Nu sitter jag här på Trettondagen och inser att skolan börjar imorgon och jag ska flytta om en månad. Jag har plockat ner alla mina böcker jag inte behöver just nu (varav två hyllmeter som jag köpt men inte läst… ;-) och nu sitter jag här med den där högen av tidningar och samvetet slår till som en kobra.

Ska jag nu flytta alla olästa tidningar till min nya lägenhet, eller ska jag läsa igenom dem innan och lämna över dem till pappersinsamlingen sedan? Åh, våndan av att bestämma sig när hjärnan vill njuta av sista timmarna av ledighet.

Jag tror att jag kryper upp i soffan med en filt och lite te och lyssnar på sista kapitlen av Jane Austens Northanger Abbey på Librivox  – och sedan ska jag bestämma mig! Jag lovar och svär!

Sedan.

Brita Wanngård, Bildlärare och IT-pedagog på Löftadalens folkhögskola.

torsdag 27 november 2014

Semester

Det känns som den här bloggen blivit ett gnällhörn. Ett ställe där jag skriver av mig. Visst, många gånger handlar det om att jag inte förstår det som händer, alltså blir bloggen ett slags terapirum. Jag tackar för utrymmet. Kommentarer får jag också. Den här gången ska det handla om semester.

Vissa saker är svåra att begripa, som till exempel det där med att börja en kurs på folkhögskola och sen ta semester mitt i terminen. Inte nog med det, vissa skickar bilder på sina drinkar och nakna fötter.

Det här förekommer såväl i distansundervisning som i salsundervisning, lite överallt i samhället också för den delen, vilket inte gör det mindre irriterande. Den kanske mest irriterande sidan i skolvärlden är att vissa förväntar sig att lärare ska jobba extra bara för att hen vill åka till varmare breddgrader och sola i en vecka.

Jag är i Grekland nästa vecka och kan inte komma på närträffen, kan du fixa extrauppgifter så att jag inte missar något.

Ursäkta? Tänker jag. Det verkar som jag missat något. Varför väljer människan att åka till Grekland just den veckan? Då missar ju vederbörande någonting.

"Summer's over" CC BY-NC-SA 2.0 by Jim Nix on Flickr

I andra fall, på allmän kurs till exempel, kan det ligga välmenande föräldrar bakom som vill att deras hårt slitande unga vuxna ska få lite rast och ro från skolan och i stället följa med familjen till sol och bad. Att där finns lov avsatta för sådant är inte så viktigt.

- Men Lovisa, vi har ju nyss haft lov, varför tar du en vecka ledigt nu?
- Det är billigare nu.

Eller sökanden vi antog till vår distanskurs trots att hon bodde i London.
- Men hur ska du fixa närträffarna? Visserligen går det flyg mellan London och Nyköping, men ändå?
- Min brorsa bor i Stockholm, då kan jag passa på att besöka honom.
- Okej.

Sen, när det var dags för första närträffen blev det knöligt och hon dök inte upp. Andra närträffen kom hon till, vilket hon talade om i förväg och fick det att låta som att hon bjöd till när vi var så petiga och stela och krävde närvaro på närträffarna. Vid tredje närträffen blev hon bjuden av sin pojkvän till sol och bad och kunde tyvärr inte komma. Vilket hon kompenserade med att skicka slöa-i-solstol-vid-pool-drink-i-handen-bilder och skoja med oss andra som slet med skrivandet. Där och då visste jag faktiskt varken ut eller in.

I en tidigare text här på re:flex skrev jag ”Ett sätt att ta deltagare på allvar är att ge utrymme för vila och återhämtning”. Något jag står för fortfarande. Folkhögskolan har lov under såväl höst- som vårtermin. Mänskligt att olika människor ser olika på bildning och utbildning, men det är jättesvårt att undervisa när deltagare inte är där. Det är en sak att nå fram, en annan sak att nå in.

Jan Altsjö

måndag 10 november 2014

5 saker jag har lärt mig av att utveckla nätkurser

Att utveckla en nätkurs är en lärorik process. Oftast får du omförhandla det du först har sett som självklart. I den här artikeln delar Sandra Jönsson med sig av några av de saker hon har lärt sig av att utveckla kurser för webben. 

Jag har en passion för krångliga saker. Ju mer avancerat desto mer lärorikt, har jag ofta sagt till mig själv – och till alla andra för den delen. Och vaddå, människor är väl inte dumma eller? Det är klart att andra, precis som jag, gillar utmaningar. Så jag har föresatt mig att utveckla utmanande nätkurser som ger mina medstuderande något rejält att bita i.

När jag har utvecklat kurserna online har jag tänkt mycket på vad jag skulle tycka om. Jag tror inte alls att det är en dålig utgångspunkt i början. Ganska snart måste fokus dock flyttas till hur förutsättningarna på internet ser ut och hur jag som utvecklare kan skapa en mötesplats för människor med olika behov.

Med stora visioner för hur jag tycker att mina nätkurser borde se ut har jag inte alltid tagit hänsyn till just de förutsättningar som finns. Det här är mot bättre vetande, för som antropolog vet jag att det bästa sättet att möta människor på är att utgå ifrån vad som är viktigt för dem.

Hur spännande det än är att försöka omförhandla internettrender, såsom kort format och gamification, är det oftast mer användbart att använda trenderna till nätkursens och alla medstuderandes fördel.

5 saker jag har lärt mig av att utveckla nätkurser 


1. Keep it simple stupid! 
Den här insikten svider. Mina första lektioner, inspelade i Camtasia och allt, är långa och dessutom väldigt teoretiska. Teori är kul och insiktsfull, men inte i ett mastodontiskt format. Mina medstuderande läser trots allt nätkurserna för sin egen skull, så tänk dig chocken när de får inspelade filmer på 20-45 minuter. Numera vet jag att en film- eller ljudfil på max fem minuter är mer givande för mina medstuderande än filosofi going x-large. Oavsett om det gäller längd på lektioner, innehållsmässig komplexitet o.s.v., gör det till en vana att förenkla! Nätkursen blir då något du och
dina medstuderande skapar tillsammans.
Keep it simple!

2. Som du frågar får du (gen)svar. 
Att ställa frågor till dina medstuderande, och att uppmuntra dem till att ställa frågor till varandra, snarare än att kommentera i form av omdömen håller igång samtalet i kursforumet. Ett omdöme är så definitivt. En fråga, däremot, inbjuder till samtal. Ställ öppna frågor och bjud in till samtal!

3. Du är inte den enda som kan.
Anledningen till att jag har fått utveckla och hålla i nätkurser är för att jag kan mina fält. Mina medstuderande läser nätkurserna för att de vill göra något de tycker om att göra och för att de vill lära sig något nytt från sina studier. Här är det viktigt att tänka på att alla kan och för med sig ett fantastiskt bagage i kursforumet. Bara för att du har gjort en nätkurs betyder det inte att du kan och vet bäst. Var ödmjuk och sann mot folkbildningens ideal om att det bästa sättet att lära sig på är att lära sig från varandra. Alla erfarenheter är lika mycket värda.

4. Lek och lär! 
Först tänkte jag att mina nätkurser minsann ska vara überseriösa, vad som nu menas med det? Ett par av nätkurserna blev också det – men inte till någons glädje. Lämna utrymme för lek och engagera dina medstuderande med hjälp av gamification. Kanske kan en quiz liva upp ett samtal som är på väg att dö ut eller bryta isen när alla känner sig nya och nervösa inför varandra.

5. Möt dina medstuderande. 
Det här tycker jag är det viktigaste inom allt lärande: möt människorna som väljer att engagera sig i just dina nätkurser. Det är först då som de verkligen blir dina medstuderande. Om de vill göra utflykter till Facebook (platsen miljontals människor helst vill vara på), var flexibel och gör utflykter dit. Om de vill dela med sig av ett YouTube-klipp som är speciellt för dem, ta dig tid att titta på det, och gör det gärna till en aktiv del av undervisningen. Var lyhörd och flexibel, mötena som detta ger upphov till kommer att bli något av det mest lärorika du varit med om. Det är mycket mer givande att lära sig tillsammans än att lära sig något på egen hand.

Sandra Jönsson

tisdag 28 oktober 2014

Varför söker inte de som behöver oss?

Sen höstterminen 2010 driver Nyköpings Folkhögskola en skrivarkurs på distans. Första terminen var det en salskurs, efter det gjorde vi om den till en distanskurs på nätet och kör den på det viset med ny start varje termin.

Under hela den här tiden har vi egentligen aldrig haft problem med att få deltagare till kursen, däremot kan det vara problem att få en hel klass att gå kvar hela terminen (se Obligatorisk närvaro).

De som söker och blir antagna kan vara väldigt olika i ålder och bakgrund. Det är också olika hur van man är vid den digitala sida som är ständigt närvarande vid en distanskurs, några har det knepigt i början av terminen men det löser sig alltid.

Som folkhögskola har vi ett demokratiuppdrag. Med en skrivarkurs på distans vill Nyköpings Folkhögskola nå ut till dem som i vanliga fall inte hittar våra kurser, eller till dem som inte ha möjlighet att vara på plats på skolan. Med en distanskurs vill vi nå människor som kanske inte gett sitt skrivande en chans. Med hjälp av en kurs på nätet vill vi vara med och minska klyftorna i samhället.

Hur har det gått?

Vi har formulerat vår skrivarkurs som en förberedande kurs som ger ”god grund för fortsatta studier på mer nischade skrivarkurser”, vilket också visar sig i innehållet. Det här innehållet stod sig bra de första terminerna, då vi hade en majoritet deltagare som var väldigt osäkra på sitt skrivande eller till och med nybörjare som ville pröva på skrivande. Sakta men säkert har dock typen av deltagare, eller de som söker till oss, förändrats.

"writing a poem" CC BY-NC-SA 2.0 by Kristina Alexandersson on Flickr 
I viljan att försöka minska den digitala klyftan med hjälp av en distanskurs finns en märklig återvändsgränd, på en distanskurs kan du nämligen inte vara nybörjare framför en dator. För att gå vår skrivarkurs måste du kunna hantera moment som mail, bifoga filer, jobba via plattform och använda ordbehandlingsprogram.

För vår del är det tydligt att våra deltagare blivit mer och mer drivna. Många är väldigt långt komna i sitt skrivande. Det är vanligt att de som söker har akademiska utbildningar i ryggen och skrivit både C- och D-uppsatser. Vid den obligatoriska telefonintervjun, inför antagning, ställer vi allt oftare frågan; är inte den här kursen för enkel för dig?

I vårt antagningsarbete inför hösten 2014 behövde vi inte ens telefonintervju för att säga nej till en sökande, som nu ingick i ett romanprojekt med Susanna Alakoski som mentor, som utöver det även gått flera terminer kreativt skrivande på universitet. Vår kurs står inte upp mot den typen av sökande. 
Likväl behöver vi deltagare till kursen. Samtidigt som drivna skrivintresserade blir allt fler bland våra sökande blir nybörjare allt färre.

Varför söker inte de som behöver oss? Hur når vi dem som behöver oss mest?


Jan Altsjö

tisdag 23 september 2014

Shut the fuck up!

Jo, jag vet, det är riktigt dåligt. Det definitiva lågvattenmärket under min tid som lärare. Jag hade klassen passet innan och efter fikat. Han kom efter fikat. Det som var en lugn och kreativ lektion innan kaffet blev något helt annat efter kaffet. Han förändrade förutsättningarna fullständigt. 

Pratade sönder allting, avbröt mig såväl som klasskamraterna, pratade rätt ut i luften, visade nya bilder på mobilen för bänkgrannen, var otrevlig men inte aggressiv. Jag hade sagt till några gånger i lugn ton men kände samtidigt att jag blev mer och mer irriterad och till slut var jag inte mer än människa. Det kom utan att jag hann tänka det.

- MEN SHUT THE FUCK UP! Vad fan är det för fel på dig? Fattar du inte svenska, eller? 

Jag fick dåligt samvete samtidigt som sista stavelsen var färdig. Sen fick jag ägna rasten åt samtal så vi fick prata oss samman, han och jag. Det gick rätt bra. Båda två fattade hur fel det hade blivit och vi gick där ifrån, inte direkt som vänner men åtminstone överens.

Röriga terminsstarter gör min hjärna rörig. Dylika utbrott dränerar en på energi och jag funderar på om jag gjort rätt yrkesval.

Då slår det mig! Det där händer inte när man undervisar på distans. Där är ingen som pratar sönder lektionerna eller stör grannen med att visa bilder från mobilen. Där är ingen som dyker upp efter fikat och förändrar förutsättningar. Distans är kanske mysigare?

Distansundervisning har ett annat moment, situationer som ovan nämnda dyker aldrig upp. Det innebär inte att jag aldrig blivit arg på mina distanselever, för det händer, men det är svårt att skälla ut någon på distans. I skrivandets stund är man samlad och skriver man funderar man över formuleringar, man tar bort shut the fuck up innan det ens dykt upp.



Men visst, som sagt, det går att lacka ur på deltagare som läser på distans. Till exempel när jag rättat samma deltagares texter i två veckor och påpekat samma typ av fel fyra gånger och inget händer,

- Det är meningen att ni ska läsa mina korrigeringar och ta till er av dem och ta med till närmast följande uppgifter.

Det låter lite mer vuxet och går knappast och misstolka (hoppas jag). Sen är det alltid knepigt när deltagare inte kommer in med arbeten i tid, men det händer både i salen som via nätet.

Där kommer alltid störningsmoment, tydligen. De har en tendens att dyka upp oanmälda. Gå inte och oroa dig över det som inte hänt, sa min kompis Hård-Pär. Ibland gör man dåligt ifrån sig. Lite mer ofta funkar det rätt bra. Faktiskt.

Jan Altsjö

tisdag 9 september 2014

Digital flexibilitet

Flexibilitet är mycket i min begreppsvärld just nu. Jag befinner mig i startgroparna att börja undervisa i engelska. Att gå från att vara bildlärare och entusiastisk anglofil till att faktiskt göra en bra kurs i engelska som folkhögskolelärare är ett stort hopp.

Det finns vissa saker jag strävar efter: lugn, lust, meningsfullt innehåll, struktur och en chans för både mig och deltagarna att vara flexibel inom strukturen. Alla lär sig på olika sätt, i olika hastighet, och då behöver man få göra det. Dessutom så har man olika verkligheter att ta hänsyn till, det kommer att bli sjukfrånvaro och VAB. Så hur ger jag alla en chans att hänga med? Och hur mycket ska det flexibla påverka tid, plats och omfång som Jan Altsjö skriver om i ett inlägg tidigare i år.

Kan jag göra som jag gör inom bild och konst? Korta workshopar kring ett ämne och sedan eget arbete i egen takt enskilt eller i grupp – som jag som lärare hjälper till att utveckla genom samtal under lektionstid. Val av intryck och uttryck – skriftligt, muntligt, digitalt, analogt, i bild eller kanske med ljud?

De största frågorna för mig är: Hur förenklar jag? Ska jag skippa läxorna? Hur involverar jag alla sinnen? Hur gör jag det roligt? Det ska vara så roligt att vara med på lektionerna att alla kommer. Jag ska börja med att fråga mina deltagare – så får jag se vad de säger.
För dig som undervisar i engelska är det här säkert självklart precis som det är självklart för mig när jag undervisar i bild/konst. Att göra hoppet till ett annat ämne är spännande och utmanande.

På mitt skrivbord på jobbet ligger fem iPad Air. De ska ut till fem betatestande deltagare så att jag som är IT-pedagog lär mig fallgroparna och kan utveckla rutiner och kunskap i lagom takt för framtiden.

Jag måste erkänna att jag genast blev gruvligt avundsjuk och har nu beställt en iPad Air till mig själv. Innan dess gick jag till min IT-ansvarig och föreslog att vi startar ett projekt där lärare som vill ha iPad i klassrummet kan få ha det - under förutsättning att de tar hand om de tekniska själva. Detta för att utveckla sin egna digitala kompetens, sin pedagogik och för att utveckla sina ämnen. Turligt nog är både han och min chef med på det. Man måste bara våga börja. Kanske kan vi inspirera andra lärare.

Jag kommer att berätta om mitt iPad-äventyr här på bloggen. Hur flexibel kan jag göra min närundervisning och kommer detta inbegripa distansundervisning? Jag vet inte än. Du som läser mina inlägg har ju märkt att jag mer eller mindre älskar min iPad. ”Älskar” är kanske ett för starkt ord. Det är kanske mer som bästa leksaken. Och varenda unge lär sig ju fantastiskt bra genom att leka – så det ska vi utnyttja!

Länkar som kan vara intressanta om iPad i skolan:




Länkar som kan vara intressanta om spel i undervisningen: 


Det bästa med iPaden? Man kan skissa på den! Och illustrera med den. Appen jag använt för att göra citatet ovan heter Hanxwriter. Det är en virtuell skrivmaskin (med ljud!) men finns tyvärr bara med engelskt tangentbord. Kattskissen är gjord med Procreate.
 
Har du iPad i din undervisning på folkhögskolan? Hur fungerar det? Berätta – jag vill veta mera! Kommentera här nedan.

Brita, ämneslärare samt IT-pedagog på Löftadalens folkhögskola.