torsdag 27 november 2014

Semester

Det känns som den här bloggen blivit ett gnällhörn. Ett ställe där jag skriver av mig. Visst, många gånger handlar det om att jag inte förstår det som händer, alltså blir bloggen ett slags terapirum. Jag tackar för utrymmet. Kommentarer får jag också. Den här gången ska det handla om semester.

Vissa saker är svåra att begripa, som till exempel det där med att börja en kurs på folkhögskola och sen ta semester mitt i terminen. Inte nog med det, vissa skickar bilder på sina drinkar och nakna fötter.

Det här förekommer såväl i distansundervisning som i salsundervisning, lite överallt i samhället också för den delen, vilket inte gör det mindre irriterande. Den kanske mest irriterande sidan i skolvärlden är att vissa förväntar sig att lärare ska jobba extra bara för att hen vill åka till varmare breddgrader och sola i en vecka.

Jag är i Grekland nästa vecka och kan inte komma på närträffen, kan du fixa extrauppgifter så att jag inte missar något.

Ursäkta? Tänker jag. Det verkar som jag missat något. Varför väljer människan att åka till Grekland just den veckan? Då missar ju vederbörande någonting.

"Summer's over" CC BY-NC-SA 2.0 by Jim Nix on Flickr

I andra fall, på allmän kurs till exempel, kan det ligga välmenande föräldrar bakom som vill att deras hårt slitande unga vuxna ska få lite rast och ro från skolan och i stället följa med familjen till sol och bad. Att där finns lov avsatta för sådant är inte så viktigt.

- Men Lovisa, vi har ju nyss haft lov, varför tar du en vecka ledigt nu?
- Det är billigare nu.

Eller människan vi antog till vår skrivarkurs på distans trots att hon bodde i London.
- Men hur ska du fixa närträffarna? Visserligen går det flyg mellan London och Nyköping, men ändå?
- Min brorsa bor i Stockholm, då kan jag passa på att besöka honom.
- Okej.

Sen, när det var dags för första närträffen blev det knöligt och hon dök inte upp. Andra närträffen kom hon till, vilket hon talade om i förväg och fick det att låta som att hon bjöd till när vi var så petiga och stela och krävde närvaro på närträffarna. Vid tredje närträffen blev hon bjuden av sin pojkvän till sol och bad och kunde tyvärr inte komma. Vilket hon kompenserade med att skicka slöa-i-solstol-vid-pool-drink-i-handen-bilder och skoja med oss andra som slet med skrivandet. Där och då visste jag faktiskt varken ut eller in.

I en tidigare text här på re:flex skrev jag ”Ett sätt att ta deltagare på allvar är att ge utrymme för vila och återhämtning”. Något jag står för fortfarande. Folkhögskolan har lov under såväl höst- som vårtermin. Mänskligt att olika människor ser olika på bildning och utbildning, men det är jättesvårt att undervisa när deltagare inte är där. Det är en sak att nå fram, en annan sak att nå in.

Jan Altsjö Lärare på Nyköpings Folkhögskola

måndag 10 november 2014

5 saker jag har lärt mig av att utveckla nätkurser

Att utveckla en nätkurs är en lärorik process. Oftast får du omförhandla det du först har sett som självklart. I den här artikeln delar Sandra Jönsson med sig av några av de saker hon har lärt sig av att utveckla kurser för webben. 

Jag har en passion för krångliga saker. Ju mer avancerat desto mer lärorikt, har jag ofta sagt till mig själv – och till alla andra för den delen. Och vaddå, människor är väl inte dumma eller? Det är klart att andra, precis som jag, gillar utmaningar. Så jag har föresatt mig att utveckla utmanande nätkurser som ger mina medstuderande något rejält att bita i.

När jag har utvecklat kurserna online har jag tänkt mycket på vad jag skulle tycka om. Jag tror inte alls att det är en dålig utgångspunkt i början. Ganska snart måste fokus dock flyttas till hur förutsättningarna på internet ser ut och hur jag som utvecklare kan skapa en mötesplats för människor med olika behov.

Med stora visioner för hur jag tycker att mina nätkurser borde se ut har jag inte alltid tagit hänsyn till just de förutsättningar som finns. Det här är mot bättre vetande, för som antropolog vet jag att det bästa sättet att möta människor på är att utgå ifrån vad som är viktigt för dem.

Hur spännande det än är att försöka omförhandla internettrender, såsom kort format och gamification, är det oftast mer användbart att använda trenderna till nätkursens och alla medstuderandes fördel.

5 saker jag har lärt mig av att utveckla nätkurser 


1. Keep it simple stupid! 
Den här insikten svider. Mina första lektioner, inspelade i Camtasia och allt, är långa och dessutom väldigt teoretiska. Teori är kul och insiktsfull, men inte i ett mastodontiskt format. Mina medstuderande läser trots allt nätkurserna för sin egen skull, så tänk dig chocken när de får inspelade filmer på 20-45 minuter. Numera vet jag att en film- eller ljudfil på max fem minuter är mer givande för mina medstuderande än filosofi going x-large. Oavsett om det gäller längd på lektioner, innehållsmässig komplexitet o.s.v., gör det till en vana att förenkla! Nätkursen blir då något du och
dina medstuderande skapar tillsammans.
Keep it simple!

2. Som du frågar får du (gen)svar. 
Att ställa frågor till dina medstuderande, och att uppmuntra dem till att ställa frågor till varandra, snarare än att kommentera i form av omdömen håller igång samtalet i kursforumet. Ett omdöme är så definitivt. En fråga, däremot, inbjuder till samtal. Ställ öppna frågor och bjud in till samtal!

3. Du är inte den enda som kan.
Anledningen till att jag har fått utveckla och hålla i nätkurser är för att jag kan mina fält. Mina medstuderande läser nätkurserna för att de vill göra något de tycker om att göra och för att de vill lära sig något nytt från sina studier. Här är det viktigt att tänka på att alla kan och för med sig ett fantastiskt bagage i kursforumet. Bara för att du har gjort en nätkurs betyder det inte att du kan och vet bäst. Var ödmjuk och sann mot folkbildningens ideal om att det bästa sättet att lära sig på är att lära sig från varandra. Alla erfarenheter är lika mycket värda.

4. Lek och lär! 
Först tänkte jag att mina nätkurser minsann ska vara überseriösa, vad som nu menas med det? Ett par av nätkurserna blev också det – men inte till någons glädje. Lämna utrymme för lek och engagera dina medstuderande med hjälp av gamification. Kanske kan en quiz liva upp ett samtal som är på väg att dö ut eller bryta isen när alla känner sig nya och nervösa inför varandra.

5. Möt dina medstuderande. 
Det här tycker jag är det viktigaste inom allt lärande: möt människorna som väljer att engagera sig i just dina nätkurser. Det är först då som de verkligen blir dina medstuderande. Om de vill göra utflykter till Facebook (platsen miljontals människor helst vill vara på), var flexibel och gör utflykter dit. Om de vill dela med sig av ett YouTube-klipp som är speciellt för dem, ta dig tid att titta på det, och gör det gärna till en aktiv del av undervisningen. Var lyhörd och flexibel, mötena som detta ger upphov till kommer att bli något av det mest lärorika du varit med om. Det är mycket mer givande att lära sig tillsammans än att lära sig något på egen hand.

Sandra Jönsson

tisdag 28 oktober 2014

Varför söker inte de som behöver oss?

Sen höstterminen 2010 har Nyköpings Folkhögskola drivit skrivarkursen Skrivtorget. Första terminen var det en salskurs, efter det gjorde vi om den till en distanskurs på nätet och kör den på det viset med ny start varje termin. 

Under hela den här tiden har vi egentligen aldrig haft problem med att få deltagare till kursen, däremot kan det vara problem att få en hel klass att gå kvar hela terminen (se Obligatorisk närvaro). De som söker och blir antagna kan vara väldigt olika i ålder och bakgrund. Det är också olika hur van man är vid den digitala sida som är ständigt närvarande vid en distanskurs, några har det knepigt i början av terminen men det löser sig alltid.

Som folkhögskola har vi ett demokratiuppdrag. Med Skrivtorget vill Nyköpings Folkhögskola nå ut till dem som i vanliga fall inte hittar våra kurser, eller till dem som inte ha möjlighet att vara på plats på skolan. Med Skrivtorget vill vi nå människor som kanske inte gett sitt skrivande en chans. Med hjälp av en kurs på nätet vill vi vara med och minska klyftorna i samhället.

Hur har det gått?

Vi har formulerat Skrivtorget som en förberedande kurs som ger ”god grund för fortsatta studier på mer nischade skrivarkurser”, vilket också visar sig i innehållet. Det här innehållet stod sig bra de första terminerna, då vi hade en majoritet deltagare som var väldigt osäkra på sitt skrivande eller till och med nybörjare som ville pröva på skrivande. Sakta men säkert har dock typen av deltagare, eller de som söker till Skrivtorget, förändrats.

"writing a poem" CC BY-NC-SA 2.0 by Kristina Alexandersson on Flickr 
I viljan att försöka minska den digitala klyftan med hjälp av en distanskurs finns en märklig återvändsgränd, på en distanskurs som Skrivtorget kan du nämligen inte vara nybörjare framför en dator. För att gå vår skrivarkurs måste du kunna hantera moment som mail, bifoga filer, jobba via plattform och använda ordbehandlingsprogram.

För vår del är det tydligt att våra deltagare blivit mer och mer drivna. Många är väldigt långt komna i sitt skrivande. Det är vanligt att de som söker har akademiska utbildningar i ryggen och skrivit både C- och D-uppsatser. Vid den obligatoriska telefonintervjun, inför antagning, ställer vi allt oftare frågan; är inte den här kursen för enkel för dig?

I vårt antagningsarbete inför hösten 2014 behövde vi inte ens telefonintervju för att säga nej till en sökande, som nu ingick i ett romanprojekt med Susanna Alakoski som mentor, som utöver det även gått flera terminer kreativt skrivande på universitet. Vår kurs är inte till för den typen av sökande. Likväl behöver vi deltagare till kursen. Samtidigt som drivna skrivintresserade blir allt fler bland våra sökande blir nybörjare allt färre. Varför söker inte de som behöver oss? Hur når vi dem som behöver oss mest?

Jan Altsjö Lärare på Nyköpings Folkhögskola.

tisdag 23 september 2014

Shut the fuck up!

Jo, jag vet, det är riktigt dåligt. Det definitiva lågvattenmärket under min tid som lärare. Jag hade klassen passet innan och efter fikat. Han kom efter fikat. Det som var en lugn och kreativ lektion innan kaffet blev något helt annat efter kaffet. Han förändrade förutsättningarna fullständigt. 

Pratade sönder allting, avbröt mig såväl som klasskamraterna, pratade rätt ut i luften, visade nya bilder på mobilen för bänkgrannen, var otrevlig men inte aggressiv. Jag hade sagt till några gånger i lugn ton men kände samtidigt att jag blev mer och mer irriterad och till slut var jag inte mer än människa. Det kom utan att jag hann tänka det.

- MEN SHUT THE FUCK UP! Vad fan är det för fel på dig? Fattar du inte svenska, eller? 

Jag fick dåligt samvete samtidigt som sista stavelsen var färdig. Sen fick jag ägna rasten åt samtal så vi fick prata oss samman, han och jag. Det gick rätt bra. Båda två fattade hur fel det hade blivit och vi gick där ifrån, inte direkt som vänner men åtminstone överens.

Röriga terminsstarter gör min hjärna rörig. Dylika utbrott dränerar en på energi och jag funderar på om jag gjort rätt yrkesval.

Då slår det mig! Det där händer inte när man undervisar på distans. Där är ingen som pratar sönder lektionerna eller stör grannen med att visa bilder från mobilen. Där är ingen som dyker upp efter fikat och förändrar förutsättningar. Distans är kanske mysigare?

Distansundervisning har ett annat moment, situationer som ovan nämnda dyker aldrig upp. Det innebär inte att jag aldrig blivit arg på mina distanselever, för det händer, men det är svårt att skälla ut någon på distans. I skrivandets stund är man samlad och skriver man funderar man över formuleringar, man tar bort shut the fuck up innan det ens dykt upp.



Men visst, som sagt, det går att lacka ur på deltagare som läser på distans. Till exempel när jag rättat samma deltagares texter i två veckor och påpekat samma typ av fel fyra gånger och inget händer,

- Det är meningen att ni ska läsa mina korrigeringar och ta till er av dem och ta med till närmast följande uppgifter.

Det låter lite mer vuxet och går knappast och misstolka (hoppas jag). Sen är det alltid knepigt när deltagare inte kommer in med arbeten i tid, men det händer både i salen som via nätet.

Där kommer alltid störningsmoment, tydligen. De har en tendens att dyka upp oanmälda. Gå inte och oroa dig över det som inte hänt, sa min kompis Hård-Pär. Ibland gör man dåligt ifrån sig. Lite mer ofta funkar det rätt bra. Faktiskt.

Jan Altsjö - Lärare på Nyköpings Folkhögskola.

tisdag 9 september 2014

Digital flexibilitet

Flexibilitet är mycket i min begreppsvärld just nu. Jag befinner mig i startgroparna att börja undervisa i engelska. Att gå från att vara bildlärare och entusiastisk anglofil till att faktiskt göra en bra kurs i engelska som folkhögskolelärare är ett stort hopp.

Det finns vissa saker jag strävar efter: lugn, lust, meningsfullt innehåll, struktur och en chans för både mig och deltagarna att vara flexibel inom strukturen. Alla lär sig på olika sätt, i olika hastighet, och då behöver man få göra det. Dessutom så har man olika verkligheter att ta hänsyn till, det kommer att bli sjukfrånvaro och VAB. Så hur ger jag alla en chans att hänga med? Och hur mycket ska det flexibla påverka tid, plats och omfång som Jan Altsjö skriver om i ett inlägg tidigare i år.

Kan jag göra som jag gör inom bild och konst? Korta workshopar kring ett ämne och sedan eget arbete i egen takt enskilt eller i grupp – som jag som lärare hjälper till att utveckla genom samtal under lektionstid. Val av intryck och uttryck – skriftligt, muntligt, digitalt, analogt, i bild eller kanske med ljud?

De största frågorna för mig är: Hur förenklar jag? Ska jag skippa läxorna? Hur involverar jag alla sinnen? Hur gör jag det roligt? Det ska vara så roligt att vara med på lektionerna att alla kommer. Jag ska börja med att fråga mina deltagare – så får jag se vad de säger.
För dig som undervisar i engelska är det här säkert självklart precis som det är självklart för mig när jag undervisar i bild/konst. Att göra hoppet till ett annat ämne är spännande och utmanande.

På mitt skrivbord på jobbet ligger fem iPad Air. De ska ut till fem betatestande deltagare så att jag som är IT-pedagog lär mig fallgroparna och kan utveckla rutiner och kunskap i lagom takt för framtiden.

Jag måste erkänna att jag genast blev gruvligt avundsjuk och har nu beställt en iPad Air till mig själv. Innan dess gick jag till min IT-ansvarig och föreslog att vi startar ett projekt där lärare som vill ha iPad i klassrummet kan få ha det - under förutsättning att de tar hand om de tekniska själva. Detta för att utveckla sin egna digitala kompetens, sin pedagogik och för att utveckla sina ämnen. Turligt nog är både han och min chef med på det. Man måste bara våga börja. Kanske kan vi inspirera andra lärare.

Jag kommer att berätta om mitt iPad-äventyr här på bloggen. Hur flexibel kan jag göra min närundervisning och kommer detta inbegripa distansundervisning? Jag vet inte än. Du som läser mina inlägg har ju märkt att jag mer eller mindre älskar min iPad. ”Älskar” är kanske ett för starkt ord. Det är kanske mer som bästa leksaken. Och varenda unge lär sig ju fantastiskt bra genom att leka – så det ska vi utnyttja!

Länkar som kan vara intressanta om iPad i skolan:




Länkar som kan vara intressanta om spel i undervisningen: 


Det bästa med iPaden? Man kan skissa på den! Och illustrera med den. Appen jag använt för att göra citatet ovan heter Hanxwriter. Det är en virtuell skrivmaskin (med ljud!) men finns tyvärr bara med engelskt tangentbord. Kattskissen är gjord med Procreate.
 
Har du iPad i din undervisning på folkhögskolan? Hur fungerar det? Berätta – jag vill veta mera! Kommentera här nedan.

Brita, ämneslärare samt IT-pedagog på Löftadalens folkhögskola.

fredag 22 augusti 2014

Jag väljer skönlitterärt!

"My Mouse" CC BY-NC-SA 2.0 by Taylor Sloan on Flickr
Visst har jag skrivit om det här tidigare? Men det har hänt igen, jag bli lika förvånad varje gång. Människor söker till kurser utan att veta vad de söker till. Stönar jag i onödan? Egentligen är det inget problem, det är bättre att folk söker kurser än att de inte gör det. Men ändå.

Uppenbarligen är det en hel del människor där ute som har en klar bild av vad en skrivarkurs på distans innebär. Skrivarkurser är vanligt i folkhögskolesverige: lika många skrivarkurser, lika många varianter, de skiljer sig i både idé och innehåll. Vad de har gemensamt är att där finns alltid en möjlighet att läsa om kursupplägg och innehåll, företrädesvis på respektive skolas eller kurs hemsida.

När jag och min kollega Eva ska anta deltagare till Skrivtorget ringer vi alltid alla sökande för en kortare intervju. Av flera skäl, bland annat för att få en personlig koppling, eller för att kolla skrivintresse eller vana vid nödvändig teknik (vid sistnämnda handlar vi utefter erfarenhet kan man säga).

På Skrivtorgets hemsida finns beskrivet om innehåll och upplägg, där finns att läsa ord och begrepp som: skönlitterärt skrivande, journalistiskt skrivande, novell, nyhetsbevakning, reportage och grundläggande journalistik för att nämna något.

Sent i våras var där återigen dags för den mysiga uppgiften att ringa sökande. Den annars så trevliga damen gav mig andnöd och det stockade sig för mig. En bit in i samtalet spinner jag vidare på en annan tråd och säger,

- Jo, Skrivtorget står ju på två ben, ett skönlitterärt och ett journalistiskt.
- Det låter ju jätteintressant, kontrar hon.
- Hur menar du då?
- Ja, då väljer jag skönlitterärt
- Nja … alltså … det går inte att välja, båda delarna går parallellt hela terminen och det är det som är kursen.
- Jaha.
- Har du tittat nåt på vår hemsida om …

Hon fick i läxa att läsa på om kursen hon sökt och jag lovade återkomma senare i veckan. Vilket jag också gjorde, det samtalet gick fullständigt överstyr, hon blev otrevlig, samtalet gled mig ur händerna men det är en annan historia.

I vår digitala värld är det enkelt att söka flera kurser, vilket många gör och håller fler dörrar öppna, kommer man inte in på ena kanske det blir bättre på den andra. Gott så långt. Men innebär det att folk drar iväg ansökningar liksom hur som helst? ”Oj, vilka trevliga färger på loggan, dit vill jag söka” eller ”Men i Nyköping bor ju Lena då måste kursen passa mig”. Jag vet inte. Hur svårt kan det vara? Lika lätt som det är att söka lika lätt är det att hitta information om det man söker till.

Förstå mig rätt, vem som helst får söka till vår skrivarkurs, alla är välkomna. Okej, man behöver inte ens veta vad man söker till men jag förbehåller mig rätten att förvånas.

Eller är det jag som är konstig?

Jan Altsjö Lärare på Skrivtorget, skrivarkurs på distans, Nyköpings Folkhögskola.

torsdag 14 augusti 2014

Den digitala boken 3 – låna, ladda ner och läs gratis

Det finns olika orsaker till varför något går att ladda ner gratis i bokform via webbläsare eller appar. Dels kan texten eller boken vara så gammal att det inte längre finns någon copyright eller upphovsrätt att följa. Dels finns det verk som delas med hjälp av Creative Commons eller av upphovspersonen själv genom olika webbplatser. Ibland så kan du även ladda ner gratisböcker som ett led i marknadsföring. Mycket är på engelska men det kommer mer och mer på svenska och andra språk. Som du säkert såg så kom Annika Hultén med en bra länk till resurssidorna på folkbildningsnätet i en kommentar till mitt förra inlägg. Jag kommer att gå in på några av dessa förslag nu.


Låna böcker på biblioteket 


Börja med att ladda ner appen Bluefire reader om du inte har gjort det än. När du öppnar din Bluefire Reader första gången får du en möjlighet att skapa ett Adobe ID-konto. Böcker du lånar har ofta ett kopieringsskydd, så ditt ID tillåter dig att läsa boken du laddat ner på flera olika datorer eller apparater. Har du en android får du ladda ner Aldiko – som är en eboksläsare för androider. Du kan även skapa ett ID via Adobe och sedan genom att klicka på Logga in där du även kan skapa ett nytt ID.


Du behöver förstås ha ett lånekort. Om du inte redan har en pinkod till ditt kort så behöver du skaffa en. Enklast gör du detta på ditt bibliotek. Via Hitta e-boken kan du sedan hitta biblioteksböcker. Hitta e-boken har även en egen app som heter e-biblioteket om du hellre vill använda den. Där kan du lägga till alla de bibliotek du har lånekort och pinkod till. Eftersom det rör sig om biblioteksböcker, så kommer din möjlighet att läsa boken upphöra efter vanlig lånetid. 

Ladda ner fria e-böcker


E-böcker kan du hitta på många ställen. Via Bluefire har du tillgång till exempel Feedbooks om du klickar på Get Books i menyn.


Den app jag använt mest för att hitta gratisböcker på är eBook Search Pro för ca 7 kronor. Den är gjord för dig som vill ha allt samlat på ett ställe. I appen så finns redan länkat till iBooks gratisböcker, Projekt Gutenbergs katalog och även Internet Archives katalog över gamla böcker.



Om du inte trivs med gränssnittet i eBook Search så finns det andra du kan pröva. Appen Free Books är gjord för dig som är mer visuell. Dessutom kan du köpa till en ljudboksfunktion och ha tillgång till fria ljudböcker från bl. a. LibriVox också. Genom ett konto på classicly.com får du även tillgång sociala forum. På mobilen så får du ladda ner ytterligare en app som heter Audiobooks.



LibriVox är alternativet för dig som vill ha ljudböcker på engelska eller andra språk. De har en egen app helt inriktad på ljudböcker. Du hittar den på både iTunes och Google Play. Gratisversionen innehåller reklam, för kanske 15kr köper du en PRO-version och slipper den.

Det här var bara några exempel som kan göra dig lite mer flexibel i både ditt lärande och din pedagogik när det gäller läsande och böcker. Du som är skarpögd ser att jag har fler appar – men de får du pröva på egen hand. Ha det så trevligt i läsfåtöljen!

Brita Wanngård, Ämneslärare och IT-pedagog på Löftadalens folkhögskola