torsdag 14 augusti 2014

Den digitala boken 3 – låna, ladda ner och läs gratis

Det finns olika orsaker till varför något går att ladda ner gratis i bokform via webbläsare eller appar. Dels kan texten eller boken vara så gammal att det inte längre finns någon copyright eller upphovsrätt att följa. Dels finns det verk som delas med hjälp av Creative Commons eller av upphovspersonen själv genom olika webbplatser. Ibland så kan du även ladda ner gratisböcker som ett led i marknadsföring. Mycket är på engelska men det kommer mer och mer på svenska och andra språk. Som du säkert såg så kom Annika Hultén med en bra länk till resurssidorna på folkbildningsnätet i en kommentar till mitt förra inlägg. Jag kommer att gå in på några av dessa förslag nu.


Låna böcker på biblioteket 


Börja med att ladda ner appen Bluefire reader om du inte har gjort det än. När du öppnar din Bluefire Reader första gången får du en möjlighet att skapa ett Adobe ID-konto. Böcker du lånar har ofta ett kopieringsskydd, så ditt ID tillåter dig att läsa boken du laddat ner på flera olika datorer eller apparater. Har du en android får du ladda ner Aldiko – som är en eboksläsare för androider. Du kan även skapa ett ID via Adobe och sedan genom att klicka på Logga in där du även kan skapa ett nytt ID.


Du behöver förstås ha ett lånekort. Om du inte redan har en pinkod till ditt kort så behöver du skaffa en. Enklast gör du detta på ditt bibliotek. Via Hitta e-boken kan du sedan hitta biblioteksböcker. Hitta e-boken har även en egen app som heter e-biblioteket om du hellre vill använda den. Där kan du lägga till alla de bibliotek du har lånekort och pinkod till. Eftersom det rör sig om biblioteksböcker, så kommer din möjlighet att läsa boken upphöra efter vanlig lånetid. 

Ladda ner fria e-böcker


E-böcker kan du hitta på många ställen. Via Bluefire har du tillgång till exempel Feedbooks om du klickar på Get Books i menyn.


Den app jag använt mest för att hitta gratisböcker på är eBook Search Pro för ca 7 kronor. Den är gjord för dig som vill ha allt samlat på ett ställe. I appen så finns redan länkat till iBooks gratisböcker, Projekt Gutenbergs katalog och även Internet Archives katalog över gamla böcker.



Om du inte trivs med gränssnittet i eBook Search så finns det andra du kan pröva. Appen Free Books är gjord för dig som är mer visuell. Dessutom kan du köpa till en ljudboksfunktion och ha tillgång till fria ljudböcker från bl. a. LibriVox också. Genom ett konto på classicly.com får du även tillgång sociala forum. På mobilen så får du ladda ner ytterligare en app som heter Audiobooks.



LibriVox är alternativet för dig som vill ha ljudböcker på engelska eller andra språk. De har en egen app helt inriktad på ljudböcker. Du hittar den på både iTunes och Google Play. Gratisversionen innehåller reklam, för kanske 15kr köper du en PRO-version och slipper den.

Det här var bara några exempel som kan göra dig lite mer flexibel i både ditt lärande och din pedagogik när det gäller läsande och böcker. Du som är skarpögd ser att jag har fler appar – men de får du pröva på egen hand. Ha det så trevligt i läsfåtöljen!

Brita Wanngård, Ämneslärare och IT-pedagog på Löftadalens folkhögskola

måndag 9 juni 2014

Den digitala boken 2 – köpa, lyssna, läsa

En del av det livslånga lärandet är ju helt klart lyxen att läsa böcker. I år har många folkhögskolor fått extra pengar för läsfrämjande verksamhet. På Löftadalen hade vi möjligheten att lyssna på Petter Askergrens föreläsning. Han beskrev hur han läste för att få ett språk som han kunde använda sig av i sina egna texter. För mig är det en av anledningarna till att jag läser och om jag kan få möjligheten att inspirera mina deltagare att läsa böcker så gör jag gärna det.

Min digitala bokhylla:

Köpa böcker på iBooks 

Att köpa böcker på iBooks är enkelt. Först skaffar du ett Apple-ID. Du kanske redan har ett om du har ett iTunes-konto. Du kan också registrera ett konto via iCloud i systeminställningarna men har du inte gjort det så är det enklare att göra via webbplatsen.

iTunes är som en affär – förr fanns det mest musik, men nu kan du även köpa böcker, filmer och appar på iTunes om du kopplar ett bankkort till ditt konto. Läs mer om iBooks på Apples webbplats och ladda sedan ner iBooks till din iPhone, iPad eller MacBook om du inte redan har den installerad. Programmet kostar ingenting men fungerar bara på Apples produkter.

Bilden visar hur jag ser mina köpta böcker på min iPhone. Det lilla molnet i hörnet på böckerna visar att jag inte har laddat ner dem till mobilen, men att jag skulle kunna göra det. Klicka på Affär (som jag ringat in högst upp till vänster) för att komma till iTunes bokavdelning. När du klickar på en bok ser det ut till vänster. Du kan välja att ladda ner ett kort utdrag ur boken innan du köper den. Under fliken Köpt kan du se alla böcker du har köpt på ditt Apple-konto.

Vill du hellre köpa ljudböcker gör du det via iTunes Store-appen. Många böcker finns på iTunes men inte alltid svenska och har du dessutom en android så får du gå en annan väg för att köpa böcker.

Andra alternativ för att köpa e-böcker och ljudböcker

Adlibris har en app som heter Mondo, som fungerar ungefär som iTunes. Bokus har i sin tur kontrat med Dito som ett alternativ. Även här behöver du ha ett konto och när du betalar kan du betala direkt via din e-bank eller med ett bankkort. Jag tycker att det är enklare att skapa konton via min dator och sedan logga in mig via mobilen eller paddan. Det finns många andra helt svenska webbplatser där du kan köpa både e-böcker och ljudböcker. Priserna kan variera mellan tjänsterna så jämför gärna innan du väljer. Gemensamt för alla är att du behöver registrera ett konto för att kunna handla.

Amazon.com – mest på engelska

Amazon.com har en egen variant. Deras app heter Kindle Reading App och är gjord för att kunna läsa böcker i Kindle-format (Kindle är Amazons läsplatta). Den här appen kan du ladda ner till både iPad, iPhone och androider utan problem.

Om du redan har ett konto på Amazon kan du koppla din Kindle Reader till ditt konto. Man handlar med ett klick på webbplatsen och när man öppnar appen på paddan så laddas böckerna ner. Vill du hellre köpa ljudböcker så säljer Amazon ljudböcker via Audible. Audibles app kan du också ladda ner för android om du skulle vilja. Det finns vissa svenska böcker att köpa, men webbplatsen är helt på engelska.

Läsglädje och vidare…

Om du vill ha en läsupplevelse tillsammans med andra så har en del tjänster brickor/märken eller ”badges” som du kan dela på Twitter eller Facebook. Bilden som du ser nedan kommer från Kobo Books. Man kan se hur många som läser samma bok, eller se statistik över vad du läser, när du läser och hur länge du läser. Jag är säker på att det bara är en tidsfråga innan det här sprider sig i Sverige också. Goodreads är en variant av community – de säljer förstås inga böcker men har massor av lästips.

Det här blev ett långt inlägg och jag hoppas att jag har gjort dig nyfiken på digitala böcker. Det har blivit lättare att handla och ladda ner böcker och utbudet ökar för varje år.

Under tiden jag har skrivit det här inlägget har jag hittat flera gratisvarianter av både ljudböcker och e-böcker via webbplatserna. Det bästa i livet är gratis sägs det – så nästa gång ska jag ge dig tips på hur man hittar gamla klassiker och rariteter helt gratis. Ha det skönt i soffan till dess!

Brita Wanngård – Ämneslärare på Löftadalens folkhögskola

tisdag 27 maj 2014

Domineffekten

År 1898 startade Hermods sin distansundervisning i Sverige. Som så mycket annat kom idén från USA. Efter en längre utlandsvistelse, bland annat i USA där distanspedagogik slagit igenom, startade Hans Svensson Hermod en korrespondenskurs i bokföring. Lite mer än tio år senare var det premiär för det första studenterna att i Hermods regi ta en realexamen per korrespondens. Till dags datum har cirka fyra miljoner människor gått en distanskurs hos Hermods. 

Hermods är i högsta grad levande. Distansundervisningen har utvecklats. Då, 1898, fanns inte internet. Framtiden var bättre förr på så sätt. Jag menar, nu har vi det definitiva verktyget för undervisning på distans. Det är smidigt och geschwint så hälften vore nog. Hur ska vi nu utveckla distansundervisning ytterligare?

Den digitala världen, som dominerar distansundervisningen i dag, utvecklas och förbättras hela tiden, till exempel vad gäller hårdvara och mjukvara. Vad gäller distanskursernas innehåll och pedagogik verkar det inte vara någon direkt gräns för vad man kan eller inte kan göra. Inom folkbildningsvärlden har jag bland annat stött på möjligheten att plugga till tamburmajor på distans eller körsång på distans. Vilken kreativitet, vilket mod! Dagens teknik, och det faktum att distansundervisning är etablerad, gör att väldigt mycket provas, testas och genomförs. Halleluja.

Jag får däremot något fundersamt i hjärnan när det flexibla lärandet kommer upp. Det flexibla är distansundervisningens styrka och svaghet på samma gång.

Flexibelt lärande är ett pedagogiskt begrepp som innebär att undervisningen tar hänsyn utifrån elevens förutsättningar. Flexibla inslag kan vara att de studerande i stor utsträckning bestämmer tid, plats och omfång för sina studier. Det flexibla lärandet har etablerats inom folkbildningen där folkhögskolor och studieförbund erbjuder kurser och studiecirklar som går helt eller delvis på distans. 

Men jag jobbar inte bara med flexibel distansundervisning jag jobbar också med schemalagd salsundervisning. Kombinerar man de här två typerna av undervisning kan man ibland råka ut för dominoeffekten.

Oj, har alla distansdeltagarna fixat uppgiften halv två i natt och simsalabim ska tolv deltagares texter läsas på en dag samtidigt som jag måste hoppa in för Robert på samhällskursen och oj hela min planering välts omkull och rätar upp sig först efter två veckor madre madre hilfe hjälp. 
 Det är väldigt lätt att säga att man har en flexibel organisation men vad innebär det egentligen? Det finns ett drag av oresonligt godtycke i begreppet. Typ, ställ upp eller dö. Självklart är jag till för mina deltagare. Knappast tvärtom. Hur gjorde Hans Svensson Hermod?

Hallå gnällspik, vad vill du? Vara osmidig? 

Nej, aldrig. Jag tycker om det här. Behövde pysa lite bara.

Jan Altsjö Lärare på Skrivtorget, skrivarkurs på distans, Nyköpings Folkhögskola.

måndag 5 maj 2014

Den digitala boken – Bokapparnas värld

En av anledningarna till att jag skaffade mig en iPad var att jag ville läsa böcker. Jag ville kunna göra texten större om det passade mig och kanske läsa både i datorn, surfplattan och i min smartphone. Kort och gott; jag älskar böcker och nu vill jag dela med mig av mina bästa tips innan semestern.

Jag har en mängd digitala böcker men jag håller mig till iPaden och iPhonen – för det är dessa jag känner till. Du som har en surfplatta eller smartphone av ett annat märke kan nog hitta mycket som stämmer – men allt kommer inte göra det.

Det finns lite olika sätt att uppleva elektroniska böcker. Vissa är egna program i sig själva: de kallas för appar och du hittar dem på iTunes eller Google Play eller utvecklarnas webbplatser. Andra köper du som böcker eller hittar gratis och de kan du oftast lagra i iBooks eller en egen bokhylle-app som Mondo eller Dito.

Många elektroniska böcker är också mer multimedia än ren text. Eftersom jag lär mig multimodalt så är det här extra inspirerande; lärandet har blivit enklare. Man får ofta fler funktioner än i en bok. En av de första böcker jag laddade ner var Svenska Akademiens Ordlista, SAOL. SAOL är en digital variant av vår kära gamla blåa ordbok. Perfekt när man löser korsord eller spelar Wordfeud. Norstedts har också ordböcker som appar. De har bland annat en liten fickordbok för snabb översättning från eller till engelska och ska du bli en upptäckare i digitala böcker så kan digitala ordböcker vara bra att börja med. För att få mer hjälp med engelskan så laddade jag ner Merriam-Websters ordbok och lexikon. De har också en gratisvariant som är bara ordbok, men betalar du en liten slant så slipper du reklamen och får lexikonet med. Det finns också en variant som är lite dyrare men som i gengäld förklarar bättre för de som lär sig engelska som andraspråk. Med Merriam-Webster så kan du öva på att slå upp ett ord genom att säga det högt. När jag säger ”grail” så hamnar jag bara på ”grade” så mitt uttal är nog inte helt korrekt. ;-) Merriam-Webster är ett amerikansk lexikon, kanske det spelar roll.

Oxford Advanced Learner’s Dictionary kostar mer men presenterar i gengäld både engelskt och amerikanskt uttal. Är du lärare i engelska så testa någon av dessa. Anledningen till att jag är så intresserad av ordet grail är självklart för att jag hittat en bok/app om den 28 dagar långa inspelningen av Monty Python-filmen The Holy Grail. Appen kostade en slant och är massiv på 1 gigabyte i omfång så se till att du har plats på paddan om du laddar ner den. Här finns även filmade intervjuer, teckningar, animationer och filmsnuttar förutom text. Man hittar ”dailies” (filminspelning dag för dag). Man kan läsa dagboksanteckningar och se manuskripten. Rena rama guldgruvan om du undervisar i film eller engelska.

Om du är uppmärksam så ser du att jag även har en app som heter Albers | Color. Det är en app gjord på Josef Albers bok Interaction of color. Detta är en lärobok i färglära där du även kan träna upp din känsla för färg och färgblandning genom praktiska övningar. En slimmad variant av appen är gratis – men du kan köpa till material. Ska du lära andra om färg så kan jag verkligen rekommendera den.

Bilden ovan visar en av de första skärmarna (det blir inte omslag på en padda ;-) och även ett utsnitt från övningsdelen. Om du hellre vill ha den som bok så finns den att köpa. På svenska heter den Om färgers inverkan på varandra och har du tur så hittar du den i ett antikvariat för kanske 400 kr.

För mig är det fantastiskt att kunna ladda ner en upplevelse och lärande för runt en hundralapp. Att det är på engelska är en utmaning men inget hinder, tvärtom gör det livet lättare för en engelskalärare att vara flexibel och digital. Jag kan inte sluta utan att tipsa om ytterligare två bok-appar som du hittar på iTunes. Dessa är mina räddare i nöden; handböcker om iPhone och iPad som intelligenti.com har skapat. Allt du någonsin kan behöva veta om dina tekniska prylar kan du få tillgång här – i bild! Jag hade inte klarat mig utan dem. Det finns både gratis- och pro-versioner och är du visuell som jag så kommer du gilla dessa bättre än Apples egna handböcker. Man kan lägga bokmärken, dela bra tips med andra via epost och iMessage och de uppdateras när operativsystemet uppdateras. De är på engelska förstås.

Med dessa böcker i bagaget är du redo för det mesta som jag ska berätta om. Om en månad berättar jag om e-böcker och ljudböcker och hur du får fatt i dem. Hur du hittar, handlar, lånar och laddar ner. Sedan är du helt redo för hängmattan eller altanen och kan njuta av en sommar med böcker.

/Brita Wanngård - Löftadalens folkhögskola

fredag 25 april 2014

Den som brinner blir utbränd

Jag har så lätt att bli förälskad. Väldigt oprofessionellt. När jag märker att det är på gång försöker jag lägga band på mig och inte svepas med. Där är trots allt en feedback att tänka på. 

Det skulle vara enkelt att få ur sig ”fortsätt skriv, du gjorde min dag”, tyvärr funkar inte det. Viktigt att vara saklig. Men skönlitteratur går på djupet och där finns mer att titta på än hur styckeindelningen ser ut. Vad söker mig? Vad hittar jag här nere?

Den digitala salen ger sina utmaningar, den analoga salen har sina. I tidernas begynnelse fanns ett försök att jämföra eller jämställa distanskursandet med salsundervisning. Redan då, i tidernas begynnelse, hade jag svårt för det där. Det är inte samma sak. Det kommer aldrig att bli samma sak. Det är därför båda formerna av undervisning finns.

Om man som jag, jobbar i båda världarna, går det då att hämta idéer eller låta båda världarna nära varandra? Jo. Framförallt har min salsundervisning vunnit på att jag började undervisa på distans. På distans krävs en enkelhet och tydlighet med kommentarer och dialog som jag gärna låter färga min salsundervisning. Ska du ge skriftlig feedback måste du väga orden, formuleringarna ska vara lätta att ta till sig. Har du tryckt på skicka går det visserligen att komplettera det du sagt men det ger ett oseriöst intryck. Salsundervisning ger en annan möjlighet att vara vimsig. I en salsdiskussion kan du improvisera och lägga till under samtalets gång, du kan korrigera och rätta det du sagt. Dessutom har du möjlighet att spela med tonläge och minspel på ett sätt du aldrig kan när du ger digital feedback.

När deltagarnas texter ramlar in strax innan deadline kan jag bli andfådd av mängden text innan jag ens börjat läsa. Visst, läsandet är mer än okej men där ska skrivas konstruktiv feedback till samtliga texter. Deltagarna ger av sina själar och av sina hjärtan. Texterna kämpar och sliter, vrider och vänder, några skrattar och någon text kanske gråter, en text rinner lättare än den andra och någon text som kom in sent ser jag storheten med först morgonen efter. Skönlitteratur handlar så mycket om det som händer i läsares hjärna, hjärta eller mage. Texten är i betraktarens ögon. Jag kan förälska mig i en text eller ett sätt att skriva men i vilken omfattning kan jag låta det färga mitt arbete? En annan deltagare utan likadant flyt med samma uppgift har rätt att kräva samma uppmärksamhet från mig. Där är alltid ett moment av saklighet och att motivera sig.
"Scavenger Hunt - 117. Something burnt" CC BY-NC-ND 2.0 by Zach Baranowski on Flickr

Hur kan jag vara en eldsjäl i detta? Hur kan jag någonsin brinna för det här? Det kommer ändå aldrig räcka till. Den som brinner blir utbränd. Det viktigaste är något så basalt som att göra ett bra jobb. Min återkoppling vägs på guldvåg. Varje människa är värd respekt.

Jan Altsjö Lärare på Skrivtorget, skrivarkurs på distans, Nyköpings Folkhögskola.

måndag 14 april 2014

Att vara i tid och att vara i otid, det är frågan

Jag glor och glor på inboxen. Ögonen antar datorskärmens form. Hur svårt ska det vara för X1, X2, herr Y, fröken Y2 och så vidare att förstå att jag har väntat väldigt, nej (!) VÄLDIGT, länge på att forumdiskussionen ska ta fart. Det har snart gått femton minuter sedan jag postade inlägget. Men svara då! Tio minuter senare: fortfarande inget svar. Forumet ekar tomt. Tänk om ingen svarar? Tomt forum är samma sak som illavarslande streck på närvarolistan.

Det här blogginlägget kommer att handla om tid. Det kommer i viss mån också att handla om rum. Tid och rum sammanfaller på ett speciellt sätt när de möts i den digitala världen. I den digitala världen är nämligen globaliseringsprinciper högst närvarande. När det talas om globalisering är dimensioner som tid och rum oundvikliga, två klassiska definitioner av globaliseringsprocessen tar avstamp i just dessa dimensioner:

Globalisering 1 = time-space distanciation (Anthony Giddens).
Globalisering 2 = time-space compression (David Harvey).

Dagligen ser vi i våra kursfora hur tid och rum förlängs och krymper, lite som ett gummiband som tänjs ut och studsar tillbaka. Inte att undra på att tio minuter kan upplevas som timmar och vice versa. Denna form av tid begränsas förstås inte till den digitala världen, den genomsyrar numera de flesta aspekter av mänskligt varande. Däremot uppstår det friktion mellan olika tidsperspektiv, i synnerhet när vi som utformar distanskurser och det flexibla lärandet förväntar oss att våra deltagare ska leva gummibandstidochrum och vara nästan hur flexibla som helst, fast på våra villkor.

När man läser på distans får man en frist från tid och rum. Med denna frist tillkommer dock ett ansvar vilket i många fall innebär att man ska redovisa, presentera, diskutera, kommentera, bidra, lyssna, bidra lite till et cetera – detta alltmedan man bedöms av såväl kursledare som kurskamrater. Förutom detta ska man vara en god familjeförsörjare, förälder, kollega, dotter/son, syster/bror, vän, hälsosam, kreativ och finna ro. Hur ska tiden räcka till för alla dessa rum och roller?
"clocks" CC BY-NC-SA 2 by LEOL30 on Flickr
Mina distanskurser, och jag vet att det skiljer sig från kurs till kurs, är kurser som deltagarna läser för sin egen skull, för att tillsammans få skapa något nytt, utvecklas och göra något som de tycker är riktigt kul, något de kan komma till ro i. Det händer, ganska ofta faktiskt, att deltagarna inte kan lappa samman digital-, kurs- och IRL-tid. Livspusslet är svårt att lägga, det tycker till och med undertecknad. Ändå är kurserna, för att leva upp till formella krav, utformade på så sätt att deltagarna just förväntas redovisa, presentera, diskutera, kommentera, bidra, lyssna och bidra lite till. För att överhuvudtaget kunna räknas som närvarande på ett kursmoment – och glöm ej att deltagarna inte får betyg eller omdömen på kurserna eftersom de läser för nöjes skull (!) – måste deltagarna göra allt detta inom deadlines. Skulle någon be om att få tidsförlängning på uppgiften (och varför skulle deltagaren inte få det?) och lämna in den några dagar senare har deltagaren inte varit närvarande i alla fall; jag som kursledare måste dra ett streck i min närvarolista, annars… jo, annars fifflar jag med närvaron. Jag ser inte mig själv som en fifflare, men jag efterlyser förståelse för att det flexibla lärandet… flexibelt (?) … ska vara så pass flexibelt att deltagare som lämnar in en uppgift två-tre dagar, kanske en vecka, efter deadline ändå räknas som aktiv.

Vad har detta med globalisering och digitalt tid och rum att göra? Ibland har jag en upplevelse av att den tid jag spenderar i kursfora, i cyberrymden överlag, är som hundtid. Tiden snurrar där utanför och där inne står tiden nästan stilla. Gummibandseffekt. Saken är den att medan vi skapar regelverk, stipulerar om vad som är giltig närvaro eller ej, och vi kursledare försöker sätta rimliga och rättvisa deadlines pågår ett liv för någon annan. Livet tar inte alltid hänsyn till deadlines, inte vardagen heller. Det måste kännas snopet för kursdeltagaren som, trots otakt med den digitala tiden i kursforumet, till slut redovisar, presenterar, diskuterar, kommenterar, bidrar, lyssnar och bidrar lite till, lämnar avtryck i forumet, bara för att få reda på att hen har gjort det några dagar för sent och därför inte var närvarande på kursmomentet.
/Sandra Jönsson


Not: Idén till blogginlägget föddes när Sofie Jansson och Kerstin Namuth på Folkuniversitetet bjöd in mig till en mycket lärorik diskussion om det icke-linjära samtalet.

tisdag 8 april 2014

Vissa distanskurser borde inte få kalla sig kurser

De senaste åren har jag hört skräckhistorier om diverse distanskurser. Men de läcker inte ut från skolorna själva, utan från mina kursdeltagare. Och jag häpnar när jag hör dessa berättelser, det är som att höra talas om galna besparingar hos privata vårdinrättningar.

Precis som inom snåla vårdföretag utger sig dessa distanskurser för att lova något proffsigt, på papperet, för att i verkligheten inte hålla vad de lovar. Så gott som alltid handlar det om att distanskurserna (eller ”distanskurserna”) inte erbjuder lärarledd handledning i någon stor utsträckning.

Några verkliga skräckexempel som jag ramlat över är skrivarkurser där deltagarna aldrig fått handledning av en kursledare, utan bara satts att kommentera varandras texter. En lösning som faktiskt borde ha fått konsekvensen att deltagarna fakturerat skolan för en pedagogisk insats!

Hur kan man ens komma på tanken att sätta de studerande som informella pedagoger och göra sig av med alla andra pedagoger?

Jag tror att kursanordnarna någonstans omedvetet tänkte att läraren ju inte syntes IRL särskilt ofta, och att kursen därmed kunde gömmas bakom en slags immunitet. ”Om kursledaren inte syns så kan ingen heller ställas till svars.”

Men jag tror också att dylika tankevurpor beror på att synen på distanskurser är skev hos många kursanordnare. Distanskursen ses inte som en riktig utbildning, utan snarare ett tidsfördriv som erbjuds en grupp av deltagare som ”behöver ha något att göra på fritiden”. Distanskursens plats längst ner i hierarkin gör att den inte får tillräckligt med resurser, vilket i sin tur får till följd att kursplanen blir lidande. Lärarresurserna blir knappa, och kursupplägget blir ett hastverk.

En naturlig konsekvens av detta tänk är att lärargenomströmningen blir stor. Kursen har egentligen ingen fast lärare, den saknar en eldsjäl som utvecklar alltihop på sikt, ja, allt som existerar är ett kursnamn som pliktskyldigt fylls på innehåll.

Faktiskt vore det inte så dumt om samtliga distanskurser i Sverige försågs med ett sigill. Sigillet skulle kunna bestå av en överenskommelse i några punkter, där skolan förbinder sig att garantera x antal timmars handledning per vecka, fånga upp deltagarnas åsikter om processen regelbundet genom ett visst system samt åskådliggöra kursens samtliga moment på ett tydligt sätt.

När skolan bryter sigillet och drar igång kursen finns det ingen återvändo. Härifrån går det inte att fuska med kvalitetsbegreppet. Om kontraktet inte hålls blir skolan återbetalningsskyldig.

"Flu Vaccination Grippe" CC BY 2.0
by Daniel Paquet on Flickr
Men motsäger jag inte mig själv genom att tro att sigillet skulle kunna rädda distanskursens kvalitet? I inledningen antydde jag ju att många distanskurser lovar guld och gröna skogar, men sedan ändå inte håller några av löftena. Men sigillet borde förstås aldrig bara få utgöras av vackra, svulstiga ord. Sigillet skulle bestå av definierade löften. Till exempel: ”Varje deltagare har rätt till minst en textkommentar från kursledaren varje vecka, kommentaren ska motsvara minst 1000 ord och behandla såväl innehåll som form.”

Det första steget för att vaccinera sig mot att distanskurser blir billiga luftslott är dock att kursanordnaren frågar sig varför man erbjuder distanskurser, och specificerar sina mål och visioner med var och en av dessa kurser. Om det är svårt att motivera sig till detta när det gäller specifika kurser … då är det nog dags att låta dessa kurser somna in. Istället för att erbjuda dem och försöka hålla igång dem med konstgjord andning.

HANS CARSTENSEN