Hållbar digitalisering

---

Flexlär 2013 är en projektsatsning på folkbildningens flexibla lärande från Folkbildningsrådet. Här på re:flexbloggen kan du under 2013 läsa blogginlägg från de pågående projekten.

---

Solen värmer gott utomhus och människor tar sig ut för att njuta av solstrålarna. Våra kursdeltagare är samtidigt också inne i en process att ta sig ut, men i detta fallet är det från en teoretisk och resonerande värd ut till den "riktiga världen". På allmän linjes tredje år arbetar vi just nu med ett påverkansprojekt där de ska försöka göra något "på riktigt". De ska nå ut till människor utanför skolan och försöka skapa, eller i alla fall initiera, en förändring. Som en del i vårt flexlärprojekt har vi denna gång låtit dem använda sociala medier som en kanal för detta.   

"Men... menar ni att vi ska göra en riktigt facebooksida..? På riktigt? För andra människor utanför skolan? Wow, vad kul!!". De använder nu Facebook, de twittrar, de lägger upp intervjuer på Youtube, de sätter upp lappar med QR-koder, osv. Deltagarna omfamnar snabbt nya verktyg och hjälper varandra med tekniken. Vi skapade en länksamling på Symbaloo kring de verktyg och plattformar de skulle utgå ifrån och de har sedan nyfiket testat och lärt sig.  

Inledningsvis var det flera som ställde sig tveksamma till upplägget med att gå ut offentligt och försöka påverka, men nu, ungefär halvvägs genom temaarbetet, har de “tänt till” och jobbar entusiastiskt och strukturerat med att försöka uppnå målen de har beskrivit i sina projektplaner. Det har fungerat väldigt stimulerande för alla deltagarna att arbeta med verkligheten på detta sätt. Det har också varit intressant att se hur nya sidor och förmågor hos deltagarna kommer fram när de har arbetat med detta. Deltagare som tidigare kanske har varit lite mer försiktiga i klassen har nu i detta arbete tagit plats och styrt upp arbetet i sin grupp.  

Deltagarnas olika projektsidor på Facebook kan ni hitta här: Attitydupplysningen, Reformera TV-avgiften och Inför hundkort. Gå gärna in och “gilla” sidorna!

Vi har på allmän linje på Lidingö folkhögskola alltmer börjat använda oss av digitala verktyg som ett sätt att komplettera det “vanliga” arbetet. Detta arbetssätt har snabbt visat sina fördelar och flera verktyg har gått från att mest användas vid punktinsatser till att bli integrerade i det dagliga arbetet. Denna omställning ville vi undersöka och fördjupa och det resulterade i Flexlär-projektet Hållbar digitalisering, med bidrag från Folkbildningsrådet. Under våren har vi prövat, undersökt och utvärderat olika verktyg och arbetssätt. I höst ska vi sedan, framför allt inom kursen Hållbar utveckling, använda oss av dessa erfarenheter till att försöka förändra arbetssättet mer genomgripande.  

Vi tänker oss att jobba med bloggar, använda olika webbplatser istället för läroböcker, skriva artiklar i Wikipedia, göra poddradio, “flippa” klassrummet (genom att spela in genomgångar som deltagarna kan titta på inför lektionerna), osv. Det känns otroligt spännande! De resultat och den feedback vi har fått från deltagarna denna termin inspirerar och peppar oss till att fortsätta. Våra erfarenheter och lärdomar från detta omställningsår kommer vi löpande att dela med oss av genom vår projektblogg. Titta gärna in och kommentera!

/Joakim Bergeå Projektledare Hållbar digitalisering Lidingö folkhögskola City

Flexibelt lärande i samverkan

---

Flexlär 2013 är en projektsatsning på folkbildningens flexibla lärande från Folkbildningsrådet. Här på re:flexbloggen kan du under 2013 läsa blogginlägg från de pågående projekten.

---

Ja vi är på gång, med projektet Flexibelt lärande i samverkan. Att kunna erbjuda deltagare att läsa gymnasiegemensamma ämnen på distans genom att bygga en resursbank, med avgränsning till ämnena matematik och naturkunskap, där uppgifterna bygger på en verklighetsbaserad grund som ska fungera utanför klassrummet - där du befinner dig. Vårt mål med projektet är att alla ska kunna få gymnasiebehörighet och samtidigt kittla lustkänslan till att lära sig på vägen. Vi vill att uppgifterna till resursbanken ska ha en genomtänkt struktur och kännas seriösa och meningsfulla.

Vi på Grimslövs folkhögskola har märkt att avhopp från studier kan bero på så många olika saker. Ofta finns viljan kvar att studera de gymnasiegemensamma ämnena men kanske inte möjligheten. Det är här möjligheten till distansstudier kan vara en lösning. Det är tankar runt att inte alla har möjlighet att studera på allmänkurs som driver oss framåt i projektet. Behovet för att studera finns även hos människor med fysisk, psykisk, social eller språklig funktionsnedsättning. En ensamstående förälder eller människor med transportsvårigheter, ja det finns många som har behov att förkovra och komplettera sina ämnen.

Något som vi tycker är viktigt att behålla i projektet är att fördelarna med att studera på folkhögskola ska synas. För oss är det känslan av att alla får utrymme, att alla får synas och vara delaktiga och bidra med erfarenheter och upptäckter.

Matematik – vad är det för dig? Frågar jag en av deltagarna på allmänkurs. Ja, något nödvändigt ont, svarar tjejen och drar på mungiporna. Det är ett ämne som är bra att ha med sig, men jag vet ärligt talat inte om jag kommer få någon användning för allt det man lär sig, fortsätter tjejen. Jag som lärare får känslan att många deltagare känner så, något nödvändigt ont. Mina tankar kring verklighetsbaserade uppgifter och övningar stärks ytterligare, behovet att veta vad du kan ha för nytta av det som du lär dig det är det som gör att du vill lära dig.

Det finns många distanskurser på olika folkhögskolor som redan är igång och fungerar så vi vet att det går, men frågan är hur vi skapar verklighetsbaserade uppgifter och även, om man vill, fungerar att integrera med andra ämnen.

Det är häftigt att få vara med och skapa intresse och ge, förhoppningsvis, ökad motivation för att lära sig matte och naturkunskap, där deltagarna vet vart de kan använda sin kunskap någonstans. Det känns viktigt att inte sätta ramar och begränsningsmöjligheter för vad resursen kan tänkas få för användningsområde.

Att surfa runt på olika Internetsidor som youtube.com, matteboken.se, där finns det redan många olika genomgångar och föreläsningar som ger mersmak och idéer på hur vi själva kan producera, filma, och leverera material till resurssidan.

Vi sitter och filar på uppgifter och har provfilmat, nu väntar redigering, lägga på ljud, klippa och framför allt lära oss hur det går till så vi kan manövrera det hela. Jag och en annan lärare på skolan anmälde oss tidigare i vår till nätpedagogisk grundkurs som hålls av två erfarna distanskurslärare. Nästan all kontakt och kommunikation vi kommer ha med deltagarna är via FirstClass och nu får vi chansen att uppleva känslan att själva vara deltagare.

Vi fortsätter detta inspirerande arbete med förhoppningar att så småningom kunna vara till hjälp och inspirera andra distansutbildande lärare.

/Johanna Jansson, Grimslövs folkhögskola

Nytt för en veteran

---

Flexlär 2013 är en projektsatsning på folkbildningens flexibla lärande från Folkbildningsrådet. Här på re:flexbloggen kan du under 2013 läsa blogginlägg från de pågående projekten.

---

Funderar lite på nuläget efter att projektet gick av stapeln för några månader sedan. Jag har varit projektledare för ett flertal större projekt inom det flexibla lärandet, och oftast varit ganska ensam ”på toppen” i projektet, då menar jag att när det har gällt skrivande av projektansökan, rapporter, möten, avstämningar och avslut så har det legat på mitt ansvar – kanske självpåtaget många gånger.

Att som nu jobba i en grupp och gemensamt komma överens om riktlinjer, mål och syften är ganska nytt – och spännande. Inte minst då denna grupp består av mycket kompetenta och erfarna personer, som representerar en rad olika funktionsnedsättningar. Bara en sådan sak, som att ha med en person som är i princip helt blind, ställer explicita krav på hur vi kommunicerar och dokumenterar det vi gör tillsammans. Datorernas grafiska gränssnitt, som till mycket stor del baseras på form, färg, symboler och tydliga gränser mellan objekt ska omformas till information via punktdisplay och skärmläsare.

I projektet ska vi ta fram metoder för hur man kan tänka då man har sin digitala verktygslåda och ska omsätta denna i ett sammanhang med individer vars tillgänglighet till studier ofta är begränsad. I våra projektmöten, så dyker det hela tiden upp sammanhang där detta blir tydligt – så vi får påfyllning väldigt spontant många gånger. Det blir också tydligt att ett verktyg som är helt rätt för en grupp, är helt fel för en annan – samt allt där emellan.

En observation som vi har gjort är att pekplattornas gränssnitt i regel är väldigt konsekvent, och passar bra både för den med nedsatt syn samt individer med som har haft svårt att hänga med i den traditionella datorutvecklingen. Inte minst när det gäller att installera ny funktionalitet, som då vi testade videokonferens, så var det klart enklare att installera en ”app” för en blind person jämfört med en programvaruinstallation i t.ex. Windows. En intressant och välgörande erfarenhet så här långt, är att det ändå har hänt otroligt mycket sen jag hade mina första projekt inom flexibelt lärande. Då jag skickade en inbjudan till de projektdeltagare som inte kunde närvara på vår fysiska träff i Stockholm och hänvisade till videomöte så… fungerar det bara! Alla dyker upp på utsatt tid, har koll på webbkamera och ljud och väldigt lite tid spills på tekniken. Dessutom haglar förslagen från alla i gruppen om vilka system vi ska använda och belysa. Det är Facebook, Dropbox, Skype, Videomaten med flera. Känns ganska bra, måste jag säga, att äntligen få lägga energin på det pedagogiska innehållet och kunna släppa de tekniska diskussionerna även om det också är intressant men det får inte överskugga det övriga.

Vi är nu inne i vår distansperiod, där vi testar digitala verktyg tillsammans och försöker sätta plus och minus på dessa utifrån våra tillgänglighetsperspektiv. Ett litet bakslag dök upp då vi ursprungligen hade tänkt använda ABF:s Communitysidor som hemvist för textbaserad kommunikation och dokumentdelning, men då den resursen hanterade hjälpmedlen för synskadade så dåligt, så föll valet tillsvidare på Facebook. Lite av ett bakslag, som sagt, på fler än ett sätt. Men vi får ju samtidigt möjligheten att påverka utvecklingsarbetet av Communitysidorna så att tillgänglighetspolicyn blir mer än en pappersprodukt.
Nåväl, more to come!
/Christian Wåhlin

Lattjo drom

---

Flexlär 2013 är en projektsatsning på folkbildningens flexibla lärande från Folkbildningsrådet. Här på re:flexbloggen kan du under 2013 läsa blogginlägg från de pågående projekten.

---

Säger jag ordet Rom tänker de flesta på Katitzi, lägereldar, stora kjolar och politiska satsningar för integrering. Men när jag säger Resande vet inte folk vad jag talar om.¹ Häromdagen filmade jag på en konferens om modersmål. Där träffade jag några romer från Balkan. När jag berättade att det fanns Resande i rummet fick jag genast veta att ”Resande är inga riktiga romer”.

Eftersom jag i egenskap av lärare helt anspråkslöst vill förändra världen är jag med i Flexlärprojektet. Tillsammans med några goda Resandevänner vill jag arbeta för att ge kunskap om Sveriges mest bortglömda folk. Och det är här Nordic Romani Festival och lattjodrom.com kommer in i bilden. Festivalen var den första i sitt slag. Den genomfördes 2012 med Stallet Folk & Världsmusik i Stockholm som huvudscen. Tre dagar fyllda med Resandekultur, musik och glädje. Jag passade på och intervjuade många spännande människor. Det filmades för fullt. Helt enkelt en utmärkt grund för ett läromedel.

Resandefolket har varit i Sverige i 500 år och har berikat vår kultur. För vad vore en sommar utan Drömmen om Elin? Vad skulle husen på landet ha för färg om inte falurött och vad vore vårt språk utan ord som lattjo, jycke och tjej? Trots detta vet de flesta inte vilka människor man talar om – såvida man inte använder skällsordet ”tattare”.

18-21 april var det Folk & Världsmusikgala i Gävle. En fantastisk tillställning. Där fick Nordic Romani Festivals initiativtagare Ralf Novak Rosengren, författare och musiker det hedervärda priset som årets traditionsbärare.² Festivalen fick också pris som årets arrangör. Dagen efter stod det i alla tidningar. Det här var stort och mycket mer än bara utmärkelser, det var en revansch.

Men att på några få rader i en blogg försöka berätta om Resande räcker inte. Inte heller räckte de minuter jag hade i direktsändning på radio. Det är därför vi gör vår hemsida lattjodrom.com.1 juni har den premiär. Ses där då!
/Anita Santesson, lärare, projektledare för Lattjodrom.com och en av producenterna bakom Nordic Romani Festival³

1 Under paraplybegreppet Romer finns i Sverige i dag 5 grupper. Resande som talar svensk romani och som varit här i 500 år. Svenska Romer som talar kelderash och kom på 1800-talet. Katitzi tillhörde denna grupp. Kaale, finska romer som kom på 50 talet. Centraleuropeiska romer som talar lovari och balkanromer som talar arli. Grupperna sinsemellan förstår inte alltid varandra eftersom språken och traditionerna skiljer sig.

2 Ralf har skrivit boken Romanifolkets visor, han har gett ut flera skivor och kämpar för sitt folks rätt.

3 27-29 september 2013 är det dags för nästa festival på Stallet och Kulturhuset i Stockholm. Du hittar oss på Facebook.

Det börjar med en färgklick...

---

Flexlär 2013 är en projektsatsning på folkbildningens flexibla lärande från Folkbildningsrådet. Här på re:flexbloggen kan du under 2013 läsa blogginlägg från de pågående projekten.

---

Per hänger i en omöjlig vinkel under taket för att ställa in en kamera över arbetsbordet vi skall filma. Tova och jag kryper omkring på golvet och flyttar runt oljepastellkritor (vi håller på med en animation). Vi sitter alla tre med huvudena ihop framför redigeringen. - Kan man klippa mer här? Förstår man den pedagogiska gången då?

Tre ögonblicksbilder från vårens arbete med vår öppna lärresurs. Det är väldigt roligt och väldigt utmanande! Vi skall förflytta/översätta/förmedla Levande Verkstad idéer och pedagogik från ateljén/klassrummet på Södra Sthlms fhsk , till en digital ateljé, ett digitalt rum där vi med grundläggande övningar i olika material, vill inspirera till skapande processer och olika användningsmöjligheter.

Den första övningen kallar vi "Löpande bandet"

Kan vi förmedla något av den glädje, nyfikenhet, inspiration och det mod att uttrycka sig via gestaltande i olika material och teman som kan uppstå i ett rum där vi/pedagogen skapat utrymme, stämning, trygghet och tydliga ramar för en grupp deltagare.

Vi har bestämt oss för att göra detta material så ordlöst vi kan. Vi bestämmer oss för att inte ha någon berättarröst. Hur mycket kan man förklara i bild?

Vad är det i grunden vi gör där i rummet? Hur mycket kan man skala bort ? Vilka moment är det som måste vara med för begripligheten?

När vi tittar på vår första inledningsfilm där i redigeringsrummet pratar vi om att det skulle vara bra med någon sorts ljud/musik till. Det hade varit lättare att ha musiken först, och att klippa filmen efter den, säger de andra två som kan det" filmtekniska"! Hm... Det finns en musiker som går på Projektverkstan på skolan, skall vi fråga henne? Hon vill gärna! Vilket flyt vi har!

Vi måste nu skaffa oss en referensgrupp, som får berätta vad de ser och uppfattar!

Tova har gått en snabbkurs i Wordpress och vi kan snart börja arbeta med vår sida. Vi skall jobba med formen så den stämmer överens med våra ledord - Inspirerande, tydligt, lärande och lättanvänt, (det finns fler ord, som lustfyllt, estetiskt, kul osv.)

Vi skall komplettera med stillbilder, bildspel m.m. Och så klart vet vi att vi så småningom måste komplettera med förklarande text.
Men inte ett ord mer än vad som behövs! Visst är det väl så att en bild säger mer än tusen ord!!
/Lisa Liljegren

Att kommunicera matematik

---

Flexlär 2013 är en projektsatsning på folkbildningens flexibla lärande från Folkbildningsrådet. Här på re:flexbloggen kan du under 2013 läsa blogginlägg från de pågående projekten.

---

Så var det då igång på riktigt, projektet Kommunicera matematik (Kommat). Målet är att bygga en öppen lärresurs med praktiska övningar inom matematik med inriktning på den första kursen på gymnasienivå, Ma 1. Detta för att vi tror att deltagarna skulle bli mer motiverade av att få arbeta tillsammans med uppgifter som har en tydlig koppling till verkligheten än att bara räkna tal i en bok. Vi vill inspirera de deltagare som inte har tyckt om matematik tidigare att försöka erövra det matematiska tänkandet genom att kommunicera mer med varandra och läraren.

Jag funderar på vad som ska prioriteras, vad finns redan och vad behövs? En värld av möjligheter öppnar sig, matematik är ju ett universellt ämne så på svenska, och framför allt på engelska, finns en överväldigande mängd lärresurser. Vad som finns på andra språk har jag ingen aning om. Vad är bra? Vad ska vi göra som kan mäta sig med allt detta? Det svåra blir att välja väg när det finns så många. Jag testar några steg åt flera olika håll, tekniken känns bekväm men att välja innehåll, fokusera är det svåra.

Ett första steg är att samla allt bra material som vi hittar och göra det tillgängligt för fler. Hur gör vi detta? Mina bokmärken i webläsaren är en svårnavigerad massa även om jag försöker sortera dem i mappar. Samma sak med resurssamlingar på nätet: på folkbildningsnätet har vi resurssidorna, på nationellt centrum för matematik finns länksamlingar, på lektion.se lägger lärare själva in lektionsmaterial, Länkskafferiet på skolverket, Spindeln, Learnify, osv. Trots alla dessa sidor känns det fortfarande svårt att hitta t ex en matteuppgift som låter eleverna öva problemlösning inom sannolikhetslära och som passar för kurs 1b.

Så läser jag Alma Taawos Taggarskolan på re:flex och går med i Nationell bokmärkessamling – Matematik på diigo och tänker att här kanske svaret finns. Här går det lätt att sortera ut länkar som passar en viss nivå och ämnesområde. Tyvärr är inte så många lärare med och bidrar än, gruppen har bara 8 medlemmar, men jag tror att detta skulle kunna vara en väg framåt. Men det krävs ju en kritisk massa för att något ska få fart och bli användbart så jag hoppas att flera kommer med och deltar. Till slut handlar det nog om att skapa sig en egen samling av favoriter, eftersom vi alla är olika kommer inte allt passa alla. Det som kallas personlig lärmiljö, PLM (eller PLE = personal learning environment), är nog det som man behöver. Jag får söka vidare efter en lösning. Eller så finns det ingen slutlig lösning.

Så vad är det då vi har tänkt att göra? Vi vill ju inte bara göra ytterligare en länksamling utan själva skapa uppgifter att använda i vår undervisning och dela med oss av. Vi vill presentera uppgifterna på ett inspirerande sätt med hjälp av modern teknik och göra det lätt för lärare och deltagare att använda materialet. Men vad är det jag behöver förmedla till mina deltagare? Vad behöver de få med sig? Vilka verktyg skulle underlätta deras resa? Resultatet kommer växa fram på http://kommat.oer.folkbildning.net/ så gå gärna in där och kommentera och kom med förslag under projektets gång.
/Charlotte Asker, Folkhögskolan Hvilan

Första träffen med pilotgruppen

---

Flexlär 2013 är en projektsatsning på folkbildningens flexibla lärande från Folkbildningsrådet. Här på re:flexbloggen kan du under 2013 läsa blogginlägg från de pågående projekten.

---

Måndagen den 8/4 var det dags för projektets första träff med pilotgruppen, sex personer med afasi och några anhöriga. Förutom våra deltagare närvarade även jag, logopeden Zoran och arbetsterapeuten Erika. Pilotgruppen har rekryteras för att tillsammans med oss skapa och testa den metod som projektet avser att producera - en metod för hur personer med afasi kan arbeta med fysiska och digitala kommunikationsverktyg.

Vi träffades på Afasihuset i Örebro.  Med hänsyn till deltagarna är passen under träffarna korta, två 45-minuterspass med 20-minuter fika emellan.

Under det första passet informerade jag om projektet, syftet och målet. Sedan var det dags för Zoran och Erika att berätta om kommunikationsboken som verktyg. Några av deltagarna hade lite koll på kommunikationsböcker sedan tidigare och vi fick tips om vilka storlekar på böckerna deltagarna önskade att jobba med, böckerna ska inhandlas kommande vecka. 

Rast och 20-minuters fika. God semmeltårta.

Under dagens andra pass informerade vi om de fortsatta träffarna. Vi kommer att ses totalt nio gånger, där första halvan av pilotgruppscirkeln, Fas 1, består av jobb med fysiska kommunikationsböcker och de senare träffarna, Fas 2, består av jobb med iPad och kommunikationsappen Dialog Comai. Vi delade ut de iPads som deltagarna får låna under projektets gång och de togs emot med stort intresse. En kort förklaring i hur man använder en iPad och dess kamera, själva iPad-användandet är väldigt nytt för många och det kommer krävas fortsatt utbildning i iPad-hantering under pilotcirkelnsgång. Det är viktigt att göra tekniken tillgänglig, därför beslutade vi att i fortsättningen avsluta varje träff med 10-15 minuter iPad-övningar, allt för att deltagarna ska känna sig hemma på enheten lagom tills pilotgruppen går in i den andra fasen, arbetet med applikationen Dialog Comai.

Den 25:e april får vi besök av Ann-Sofie från Comai AB, som ansvarar för distributionen av appen, för en liten workshop riktas till oss cirkelledare för att vi ska få en fördjupad förståelse för verktyget ur ett pedagogiskt perspektiv.

Den första träffen var lyckad och det ska bli spännande att följa pilotgruppen under kommande åtta veckor. Jag kommer att dokumentera processen och fortsätta bloggandet på projektets hemsida. Följ gärna med.
 /Jimmy Olsson Studieförbundet Vuxenskolan Örebro Län Projektledare, DIGIBOK.